Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
694
blottade skuldror. En förvirrande oro
af svängande ben och trippande fötter.
Det är feeri och idel trolleri. Och
trolleriet räcker utom scenen. En liten
ballerina med lumpna hundra rubel i
månaden åker hem i natt, glittrande af
juveler i eget engelskt ekipage. Och i
natt ger hon en öfverdådig fest för
prinsar och furstar i sitt eget präktiga
hotell.
Och i natt skall hela den stora
baletten från de gamla feta
pudervipporna, som fylla upp luckorna i fonden,
till de små magra dansösbarnen, som
sträcka fram sina stela armar vid
rampen, spridas ut öfver den stora,
kvinnoglupska staden.
Men helst följer hon tankarna till
konsertsalen. . Och tankarna, som
kunna allt, låta henne se sig själf på
estraden med den ädle ”Guarnerius”’.
— Lagerkransar och buketter och
applåder. — Och på så sätt vinner
hon allt det hon längtar efter, men ej
kan nå till i denna stora, främmande
stad. — Allt är i detta ögonblick
hennes.
Men där hon i inbillningen ser sig
själf inför publiken, tycker hon sig höra
doktor von Wullts röst —— — — ”En
stor artist blir man ej bara genom att
spela noterna. Man måste veta och
känna, hvad man spelar. Lifvet måste
man bruka och förstå att använda.
Förr kan man ej få strängarna att
vibrera så mänskligt att människor
röras däraf. Men du, lilla barn, hvad
ser du af lifvet? Du sitter ju alltid
instängd och inlåst bakom tyska
tan
ternas dubbeldörrar — — — Jag lockar
och lockar, men du hör ju inte ens,
du kommer inte — — — Lilla barn,
när skall du förstå, att du måste göra
dig fri en gång och smaka på, hvad
lifvet har att gifva dig – »
ELSA LINDBERG-DOVLETTE
Och med ens minnes hon
”Kattjungfruns” ord — — ”"Vill du lära dig
spela trollåten » Eller vill du lära dig
spela som änglarna, så snällt och
stillsamt vackert, att goda människor
knäppa i hop händerna bara af att se
och höra? — — —"’
Ja, äfven hon ville ”bruka” lifvet.
”Trollåten” ville hon spela.
Hon kallar alla sina sökande tankar
tillbaka. Och de komma åter, heta och
lystna efter lifvet och dess lockande
unga fröjder.
Hon går af och an i den lilla
kammaren. Och den är så smal, att det
blott är ett litet rum mellan den
uppbädade soffan och väggen. Och så trång
att när hon vänder vid fönstret, har
hon endast några steg att gå för att
vara vid dörren igen.
Komme han i denna stund och
lockade, då följde hon. — Och hennes
hjärta klappar hårdt.
Och det är, som om alla dessa
glädjesökande tankar hade makt att
draga glädje till sig. Ty i detta
ögonblick vänder en troika ut ur sin väg
där ute på Nevaisen. Och dess mål
blir Moika-kanalens mörka bukt, just
den stora porten, framför hvilken
dvorniken sofver i kölden med något af
lifegenskapens ödmjuka tålighet ännu
kvar i sitt tröga blod. ,
En af herrarna där i sällskapet, som
fyller den bjällrande troikan med all
den lustighet och glada humör, som en
öfverdådig middag brukar förläna, har
nämligen plötsligt kommit att tänka på
en främmande liten flicka och fått en
längtan efter henne. Och ändock är
hans dam en ståtlig, elegant sångerska,
hvars porträtt brukar säljas i de dyra
butikerna vid ”Stora Morskaja”. Hon
kallar honom ”herr doktor” och ibland
”min käre von Wullt”. Och hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
