Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
810
Verkliga prydnader för ett
middagsbord! 1
Under tiden afvaktade man ute i
staden den stund, då solen skulle gå
ner och mörkret komma.
På lilla torget utanför Sammel
Edins fönster hade samlats en skock
fiskargummor, och de torkade från
näsan den vattendroppe, som man
besynnerligt nog måste ha, då man tjänar
sitt uppehälle med händerna, och de
pekade in i våningen.
”"Nej si! sade de. ”Midt på ljusa
afton är det tändt med lampor och
ljus. Gud, hvad högfärd!”
Ty de förstodo inte detta lilla drag
af grosshandlar Dellwiks världsvana,
hvarigenom vanns, att gästerna
omärkligt skulle föras öfver från dag till
natt.
Det blåste ute och var ganska svalt,
blad ristades ibland från någon
orkeslös björk. Den glans, som om
aftnarna brukade stiga från fjärdens lugna
vatten, den fanns inte i afton, ty
fjärden var sträf och mörk i blåsten, och
molnen voro vildt formade. Men
Sammel Edin i sin sal redogjorde för
sina gäster, hvad fartyget skulle heta.
"’Jo, hon ska heta ”Napolion’!”
sade han.
”Schö, Napolion!” sade lektor
Wikner. ”Det var ett underligt namn
på ett skepp. Hvarför ska du kalla na
för Napolion då, Edin?”
”För Napolion, han var en sat...”
”Förlåt, svärfar!” sade
grosshandlar Dellwik. ”Hvad var han?
Vi hörde inte riktigt!”
Sammel Edin tittade förvånadt och
tankspridt på sin måg. Men plötsligt
började han klå sig med ifver på högra
handlofven.
”Hvad i helvete
är det, som
LUDVIG NORDSTRÖM
kliar ?”
annat.
”Det går inte att få fason på
gubben!” sade Dellwik lågt till lektor
Mossberg. ”Han måste ha sin gång!
Man får ta honom, som han är!"!”
Men lektor Wikner upprepade :
”Schö, Edin, kallar du fartyget för
Napolion? Det var ett besynnerligt
namn, det!”
Då vaknade Sammel Edin igen.
”Napolion, ” sade han lifligt, men
återigen flög vänstra handen till högra
handlofven. .
”Hvad i helvete!” skrek han, och
så tittade han upp under de buskiga
ögonbrynen. Han tittade på patron
Uneus.
Men lektor Wikner återtog :
”Schö, Napolion, du menar väl
karlin från Corsica, som dom satt
handklofvar på till sist?”
Sammel Edin pekade på patron
Uneus och ropade:
”Jag såg väl, att du såg så allvarlig
ut, när du tog mig i hand, och så
klämde du som bara...”
”Hökert är utomordentligt stark,
det vet ni ju, bästa svärfar!” inföll
Dellwik.
”Håle, hva du afbryt mig för
jämnan !” sade Sammel Edin. ”Hvad hade
du på fingret, Ungus?”
Patron Ung&e&us tittade på sitt
pekfinger. ,
”Nageln, inte annat jag kan set”
sade han lugnt, och då brast hela
bordet i gapskratt, som ändade i
landshöfdingens ord:
”Min kära Edin, vi skulle
verkligen alla mycket gärna vilja höra,
hvarför ni tänker döpa fartyget till
Napolion?”
”Bara klådan gett sig af t” svarade
skrek han, glömsk af allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
