Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”"NAPOLION”
Sammel Edin. ”’Jo, si, Napolion, det
var en karl, det! Anagga den karln!
Slogs gjorde han ju nära på som Karl
XII i tiden, fast han inte var svensk, och
klådde tjyf-tysken, har jag hört! Si,
det tycker jag om’en för! Lefde karln,
skulle jag, anagga, kalla skutan
Napolion i alla fall, om han så blef
högfärdig, ifall han mötte’na på sjön!
Men nu är han död, och då, fan i mig,
skall skutan heta Napolion, hvarje dag
på året. Då blir hon värst i hela
kofferdi-flottan, och Lomarken på Åbord
får gå med långnäsan! Jo, det är namn
det! Gör om det namnet, herr
landshöfding. Petter och Greta, det kan
hvem som helst sätta på en skuta, men
si, när Napolion kommer, då blinka
dom och säger : ja, Edin i Öbacka, det
är karl, det! det är karl hela dan, det!
Skål, landshöfdingen, tyck int han som
ag?i)
”Skål, Edin t” sade landshöfdingen
skrattande. ”Menar ni, om jag tycker,
att Edin i Öbacka är karl hela dan eller
att skeppet bör heta Napolion?’’
”Ta bägge frågorna ihop, så skåla
vi på saken, eller hvad sägs,
landshöfdingen?” svarade Sammel Edin.
””Gärna det, Edin !”” sade
landshöfdingen och skålade.
Då sträckte Sammel Edin ut handen
och sade till hela bordet:
”Det är landshöfding, det!?”
Hvarvid alla återigen brusto i ett
rungande skratt.
Det blef emellertid hett i salen, och
imman rann af fönsterrutorna; man
måste öppna.
Ute brunno redan stjärnorna, och
luften var flammig af nattens blånad.
Nu väntade människorna i staden,
att gästerna snart skulle komma från
middan. De första tjärtunnorna brunno
52.
811
redan på kullarna och varfvet, och den
tjocka röken vältrade mot himlen.
Nu kom också månen öfver bergen
röd och finnig, glidande på den ishala
himlen.
Då skymtade fiskarbåtarnas segel
ute på fjärden, när fiskarna återvände
från sina sättningsplatser; det gaf något
spöklikt åt det hela, och vågorna
plaskade och skvattrade kring sjöbodarna,
där lyktor slängde. Roddbåtar drefvo
på sundet nedanför varfvet, och några
flickor sjöngo.
Allt rödare och blodigare stego
tjärflammorna i månskenet, och nu tändes
den ena lyktan efter den andra i
fartygsriggen, som reste sig likt ett
jättedjurs benrangel öfver sjöbodtak och
den svarta skogskonturen.
Men man hade spart en
öfverraskning åt Sammel Edin.
Det fanns i staden en liten
mässingssextett, Som hette Skomakar-sextetten,
därför att den bestod af bara
skomakare. .
Nu kom skomakar-sextetten
upptågande på Sammel Edins gårdsplan,
och där stämde den upp en jämmerlig
och entusiastisk hyllning.
Månen blänkte i de buckliga
hornen, gnistorna dansade från de båda
tjärtunnor, sSom brunno på gården, och
de sex skomakarnas skröpliga gestalter
stodo inväfda i en rödflammig rök med
stänk af månsken och den glittrande
fjärden bakom.
Inne i salen sorlade nu alla, och
talgljusen buro långa tjufvar, lamporna
fläktade från draget, och alla glas voro
fyllda.
»Brevisa oratio penetrata ccelos.
Longa potatio evacuat scyphos!»
sade lektor Hintze till lektor Hollsten
och lyfte sitt glas, och nu hade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
