Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
864 CECILIA
hvad. Och då förstorar du hela saken
och har fraser så gud sig förbarme.
Just nu var din vrede malplacerad,
Torsten, jag har ångrat mig och om
jag ville träffa Balle för att tala med
honom efter vi ändå varit vänner, så
var det kanske sentimentalt, om du så
vill, men inte något dåligt. Det kan
omöjligt kompromettera dig — det
tycks du fästa dig mest vid — att jag
lugnt och stillsamt går några slag på
gatan med en herre. Det har jag lof
till och vill inte finna mig i annat. Nej,
låt miig tala till punkt. Om du
någonsin vore ledig från dina kommittéer
och hemma i lugn och ro, så skulle jag
ha anförtrott mig åt dig — jag ville
göra det i kväll — och jag skulle ha
berättat för dig, hur jag egentligen skäms
öfver den här dumma lilla flirten. Och
hvad som fått mig till besinning,
Torsten —"”
”Hvad är det då?” frågade han
misstroget.
”Nej, nu har du visat din syn på
saken, jag vill inte tala mer om detta.
Nu bara ångrar jag att jag tog det så
högtidligt. Hör du, jag ångrar mig!
Om jag fortfarit att ha en uppvaktande
kavaljer — i stället för en äkta man
som jag nästan aldrig ser till — så
hade de: aldrig blifvit något bråk i
kväll.”
”Du kan väl förstå att jag inte blef
glad när jag händelsevis fick se de
där orden, af en ren slumpe...”
”Och då skulle jag genast behandlas
som en förbryterska? Torsten, ha vi
inte haft det ljufligt denna sista tid,”
tillade hon i vekare ton. ”Tror du att
jag varit falsk mot dig de här
dagarna?”
”Det var just minnet at dem som
gjorde mig galen, Maud.’
WENDEL
Han sträckte ut armarna, men hon
ville inte se.
”Har vi nu talat slut? Jag ber Elin
bädda åt mig i mitt rum som förut,’”
sade hon kallt och gick mot dörren.
”Nej, Maud, det får du inte. Gå
intel” ,
Han drog henne intill sig på soffan
och borrade hufvudet ner i hennes
knä.
Hon hade segrat och log, men
minnet af hans vrede satt ändå kvar.
”Du har ett underligt sätt att visa
dig ledsen på, ” sade hon envist.
”Jag var vild, jag kunde ha skjutit
dig. Jag satt här och väntade och
tänkte på dig och rullade spegeln på
läskpapperet så fick jag se din stil...
och så gick det sönder för mig, kan
du inte förstå det! Maud, när du inte
tycker om mig blir jag utom mig, jag
blir rå —”
Han tryckte ansiktet hårdt intill
henne och hon tänkte i sitt stilla sinne
medan hon fundersamt betraktade sin
handled, där röda flammor slagit upp,
att Oleballe inte var värd den tragedi,
som kunde ha blifvit af.
Så strök hon hans hår och sade
leende :
”Fy, en så’n scen vi”har haft.”
Han rätade sig.
”Ja, vi skulle aldrig ha sådant, det:
är inte värdigt hvarken dig eller mig.”
”Du med din värdighet. Tror du
inte att andra bildade människor också
ha scener?”
”Nej,” svarade han med
öfvertygelse.
”AÅ, jag är säker på att till och med
ministrar skulle gräla med sina fruar
om de bara hade tid för sina
sammanträden — och brydde sig om dem,
förstås. ”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
