Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADVOKATENS UMGANGE
Senare på kvällen blef notarien
melarikolisk och fick tillfälle att plocka
fram ett nytt porträtt ur plånboken.
Men det var man ju van vid.
k
När de gått, röken vädrats ut och
det blef tyst och stilla, kom Netta och
ställde sig på tröskeln till sin frus
sofrum.
”Får jag hjälpa frun att snöra af
kängorna, ”” bad hon ödmjukt.
Och fru Ström måste säga ja och
vara tacksam till. Nu var Beda borta,
då fanns det ingen som kunde
rivalisera med Netta om härskarinnans
ynnest. Och allt skulle bli som förr. Bara
med den skillnaden, att fru Ström
numera satte af sina bridgevinster för att
spela på lotteri med — det var hon
skyldig sina förändrade
omständigheter.
TJUGUNIONDE KAPITLET.
Solen sken rakt in i
sjukhuskorridoren med alla sina palmer, kaktus
och andra växter från exotiska land
som frodades i drifhusvärmen.
Utanför stod en täckvagn och Magda gick
långsamt fram mot ytterdörren,
hennes väg spärrades oupphörligt af sjuka
i de blårandiga konvalescentkläderna
och af sköterskor, som ville taga
farväl af henne. De hälsade också på fru
van Reeh och häradshöfding West, som
gått där så ofta mottagningstiden tillät
och under dessa tre veckor fått en
smula med af den beundrande
sympati, Magda alltid mött hos enkla
människor. Hon hade det öppna, hurtiga
sätt, Som människor i undanskymd och
869
betryckt ställning så särskildt fängslas
af, därför att det för till dem litet
trisk luft och en fläkt af det oberoende,
de själfva sakna. Godt lynne och ett
hjärtligt ordflöde slår en brygga
mellan olika situerade, där tyst
undfallenhet skapar en klyfta af misstro och
kritik.
"Tack, herr Karlsson! Och krya
på sig nu — tänk att jag var den
första af oss som fick lämna det här
soliga fängelset !” nickade Magda
vänligt åt en bockande figur i tofflor och
snaggadt hår i det hon flyttade
käppen i vänstra hand för att kunna räcka
honom den högra.
Häradshöfdingen lyfte på hatten
med en helt annan gemytlighet än han
känt de första dagarna, då han skulle
besöka Magda på allmän sal — då
hade det sanningen att säga plågat
honom inte så litet.
”Han är kypare, ” förklarade hon,
när de väl stufvat in sig i vagnen.
”Han hade många interiörer från det
fördolda att berätta, må ni tro.”
”TJa, ja, men bry dig inte om det
nu, min älskade flicka,” sade fru van
Reeh. ”Om du visste hvad den här
tiden varit lång för mig. Hade jag
inte haft Kristian vet jag inte hur det .
hade gått. Hur länge ska du behöfva
gå med käpp?”
”Har Kristian varit så snäll mot
mamma?” sade Magda utan att svara
på den sista frågan. De småpratade
om allt annat som händt under
denna tid.
Den lilla lägenheten i Vasastaden
badade i vintersol och doftade af grönt
och hembakadt bröd. Magda linkade
fram, stödd på sin käpp, och satte sig
i högsätet med ett älskande triumvirat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
