Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
870
omkring sig — fru West var där för
att ta emot dem.
”Ditt ansikte är då vackrare än
förr, ” sade fru West. ”Gudskelof för
det! :
Magda strök undan sitt svarta hår
och vid tinningen och en bit in i
hårfästet löpte verkligen ett ärr.
Men hon var förströdd och vek
ofta uridan med blicken.
”Är du trött, min egen flicka?”
frågade hennes mor Sslutligen. Hon
kunde knappast se sig mätt på dottern
här i hemmets omgifning igen.
”Nej. Men... det är något jag
måste säga er. Nu har vi ju druckit
kaffe och hälsat på hvarandra riktigt —
nu vill jag ha det sagdt. Bli inte oroliga,
det är bara det att — Kristian, jag har
tänkt mycket på oss båda och — jag
är så ledsen att komma med ett
missljud när ni alla varit så snälla mot mig.
Men jag kan inte gifta mig med dig,
Kristian. ”
Det blef tyst en stund,
häradshöfdingen reste sig och såg ut. Fru West
sade sakta:
”Har du inte pröfvat honom nog
nu, Magda?”
Och Magdas mor sade:
Ӏr det min skuld, Magda, som
skall tynga er alla än mer?”
- ”O, ni vet inte hvad ni säger,”
brast Magda ut, ”käraste...”
Men innan hon talat till punkt vände
häradshöfdingen sig om:
”Magda, låt mig få tala ensam
med dig. Förskansa dig inte bakom
andra, minns att jag inte fått tala med
dig i enrum sedan den hemska kvällen
— unna mig en stund ensam med dig,
om det så vore den sista!”
När de andra gått ställde han sig
på sin förra plats vid fönstret.
CECILIA WENDEL
”Jag kan ju förstå hvad du tänkt
på allt, ”” sade han. ”Jag är så mycket
äldre än du, du har sett drag af mig
som skrämt dig, en torrhet kanske, som
stigit fram för dig när du legat ensam
i din säng bland alla dessa främmande ”
— han höjde afvärjande handen —
”nej låt mig nu tala. Jag ska inte be
dig, inte binda dig. Du är fri, min
flicka, som varit så mycket för mig
redan ...”
Han såg ut och sänkte rösten, sökte
ibland efter orden.
”Jag ville säga dig hvad du gifvit
mig, så att du kan veta nu, när du
står på lifvets tröskel, hvad man kan
vara för en annan, hvad man har för
ett ansvar, men också hvilken lycka det
måste vara att genom sitt väsen ge en
annan så mycket — som du gifvit mig.
Min barndom var så stillsam, min
far satte så stora förväntningar på
mig, på mitt goda hufvud, som det
hette. Själf var han en mycket kunnig
man och han hade nog ett akademiskt
högmod, som jag sedan ofta träffat på
hos genombildade män, vetenskapsmän
framför allt. Och jag bjöd till att
uppfylla hans förväntningar, jag var en
liten plugghäst som pojke, en liten
förträfflig pojkvask, som fick mycket
smörj af kamrater och mycket beröm
af lärare. Det är mammas förtjänst
att jag inte blef klen och förläst. Men
glädje kunde hon inte riktigt ge mig.
Jag har aldrig varit stolt öfver min
ungdom ... Om du kunde förstå hvad
det vill säga, min älskade flicka, att
aldrig ha stormat, aldrig fyllts af lycka
öfver att vara sjutton år — bara det,
bara ungdom. Min far brukade säga:
Hvad inbillar du dig? Blif något, det
är ingenting att skryta med att man
är ung. Med de orden mördade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
