Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
872 CECILIA
lifligare, ”är så bedårande mot mig som
bara han kan vara — jag fattar inte
nu att det är så på sned ibland.”
”Nej, det är också tämligen
outgrundligt, ” svarade fru Ström
godmodigt. Apropos, har du hört något
om familjens sorgebarn ska komma
hem, Charlie?”
”Sorgebarn är inte rätta ordet nu
mera. Charlie har befunnits ha
bildhuggaranlag och ligger nu i Paris. Det
är Kristians förtjänst, han menar också
att Charlie inte ska komma hem förr
än han själf vill och känner sig på rätt
plats — då försvinner väl den kyla
han säkert nu hyser mot sin mor och
hon har också lättare att möta honom.
Hon har åldrats på sista tiden, har du
märkt det?”
"TJa, fastän det är mera ro öfver
henne numera — men nu ska vi visst
sätta OSS.”
Ett stycke in i den stadiga
frukosten knackade Gunerius Blad i sitt
glas.
”Mina vänner! Tillåt mig få höja
ett glas...”
”Inga skåltal på julafton t”
”Tyst, Edberg! Tillåt mig få höja
ett glas — i min egenskap af olycklig
löshäst på denna dag är det alldeles
särskildt min skyldighet att tacka på
egna och min olyckskamrats vägnar
för att någon barmhärtig själ velat hysa
oss. Men jag skulle också på allas våra
vägnar vilja kasta en liten
tillbakablick ...”
”Det var mig en baddare!”
Notarien Edberg hade genom
träget föreningslif fått till specialitet att
göra inpass i skåltal.
”... en blick tillbaka på det år
som gått. Det har medfört en
koncentrering af våra led — jag menar den
WENDEL
lyckliga sammansmältningen af vår
värd i dag och den sköna fröken
Magda...”
”Bra! Instämmes!”
”... den sköna fröken Magda, som
vi dessutom har anledning att hälsa
välkommen åter från sjuksängens
plågoläger. Många små missförstånd ha
knutits och blifvit uppklarade under det
gångna året, i glädje och sorg, men
mest i glädje ha vi ofta gemensamt och
alltid knutna samman med vänskapens
band genomlefvat det gångna året ...”
”Genomfestat, min bror!’”
”Ja, låt gå för genomfestat,
Edberg har rätt. Han syftar utan tvifvel
på de många angenäma timmar vi
tillbragt hos våra vänner Lebruns, som
oftast öppnat sina dörrar för oss och
varit medelpunkten i vårt lag. Jag ber
nu att få förena denna sista skål för
advokaten Lebrun, hans älskvärda
maka och deras hela älskvärda
umgänge, dit jag ödmjukt räknar mig . .-.”
”Slut på punkten ?”
”... i en omfattande skål för det
solhvarf som gått sedan vi träffades
förra julen vid doppargrytan! Hej!
Umegänget fattar hvarandras händer och
sjunger vår enkla bordsvisa !
Alla reste sig, fattade hvarandras
händer och sjöngo :
Å, hvad hjärtat bankar, ticke-ticke tack ...
R
”Och nu kommer vi hem till vårt !
Advokaten tryckte den arm, som
låg i hans och Maud vände gladt upp
ansiktet mot honom under marschen
på den knarrande snön.
"Vi har haft ett skönt år, inte sant,
älskade? ”
”Jo,” svarade hon dämpadt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
