Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADVOKATENS UMGANGE
""Torsten, kom det en stund
därefter. Vill du låta mig få en sak, som
jag ber dig om?”
”Ja visst.”
”Det är fråga om pengar först och
främst. Jag har fått en idé, ser du.
Jag vill ha något att göra, något som jag
ser ett resultat af. Jag vill hyra ett rum
och kök någonstans — detaljerna
hjälper Kristian mig med, han är mera
praktisk än du — och dit vill jag samla
några barn, som skola få mat. Det vore
väl inte så svårt att sätta i gång?”
Han förstod att han inte fick lägga
hinder i vägen och sade villigt ja.
”"För ser du, att låta dem få äta,
se maten försvinna från tallrikarna, det
vore ett resultat, det måste göra nytta!’’
”Käraste! Vi ska arbeta ut en
ordentlig plan i morgon dag, om du vill
låta mig vara med.”
”Hvad du är söt mot mig, Torsten.
Nej, kyss mig inte här, det kan
komma någon!”
Hon sprang före honom i trappan.
Sedan gick hon rastlöst af och an
några slag i rummen tills han ropade
på henne.
”Maud, sitt här hos mig.”
Hon satte sig på karmen af
hvilstolen, men hade inte ro att sitta länge.
”Hvarför vill du inte stanna hos
mig? Är du inte glad?”
”Torsten, jag är så glad att jag vet
inte till mig ... Kan vi få vara i fred
nu? Kan ingen ringa i telefon?”
”Stäng af eländet t”
”Ja, jag gör det, nu kan ingen vilja
oss något.”
Han gjorde det och stängde
dörrarna.
”Sätt dig nu i soffan bredvid mig.
Torsten, det är så ovant att du är
ledig och fri att jag inte vet hur jag
873
skall tala till dig. Men det är ännu
något jag har att säga dig.”
Hon log, han såg absolut
oförstående ut.
”Men först vill jag veta om du
alldeles glömt allt det där gamla, om du
inte är ond på mig för Balles skull?’”
”Det är glömdt. Du kan ändå inte
göra något som är orätt.”
”Det ska du inte säga,” svarade
hon med en lätt suck. ”Men hör då,
Torsten — nej, låt mig luta mig mot
din axel. Jag har inte fått ha dig i
ro på så länge — — — Torsten, jag ...
vi ska få ett barn.”
Han satt så stilla att hon såg upp,
litet skrämd och sårad.
”Är du inte glad?”
Han tog hennes hufvud mellan sina
händer och kysste henne på hjässan,
redan som om han varit mera varsam
om henne. Och öfver henne sade han:
”Jag är så rädd att du kommer att
bry dig mindre om mig då.”
”Å, kära, nej, det kan jag aldrig
göra! Var du lugn, jag skall nog ställa
till scener då med! Men nu måste du
vara mera hemma om kvällarna, inte
lämna mig ensam, Torsten. Vet du,
jag har tänkt på att det kunde gå galet
— jag är inte så ung nu — och då
ville jag att den här tiden skulle bli
den bästa vi haft i hvarje fall.”
”Inte tala så ...”
Hans ögon voro blanka och hon
lutade sig tryggt och lyckligt intill
honom för att han skulle slippa visa det
och slippa säga något mer. Ty rösten
skulle svika honom.
Deras tankar irrade omkring till
det som varit och det som skulle
komma, det löpte inte i samma banor, men
de kommo till samma mål:
”Lilla älskade,” mumlade han i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
