Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
916
Så fort hon kommit i säng, tog
sömnen henne, uttröttad af dagens många
nya och skiftande intryck.
Men herr Morin gick fram och
tillbaka på sitt golf, och rummet fylldes
af röken från den ena cigarrcigarretten
efter den andra. De stillade likväl icke
hans oro.
Till slut tog han hatt och rock och
smög sig ut genom tamburdörren för
att icke väcka Mina.
Ju mer han närmade sig gränden,
där Lena bodde, ju mer växte hans
oro. Det var som om någon skyndat
på honom. Snart sprang han.
Dörren till portgången stod öppen
och slog i blåsten.
En aning, som redan hade
visshetens ohyggliga tydlighet, tog andan
från honom. Han måste en sekund
stödja sig mot väggen. Så störtade han
in på gården, uppför trapporna. Ju
högre han kom, ju ljusare blef det.
Dörren måtte stå öppen i femte
våningen, där hon bodde, och lampan
brinna.
Det var så, men intet ljud hördes
inifrån.. Han gick på skälfvande ben
ARTUR MÖLLER
genom köket och blef stående i dörren
till rummet.
Hon halflåg i sängen. Ögonen voro
brustna. Först såg han intet blod. Men
så varsnade han en liten svart fläck
nära tinningen. Den såg ut som en
plåsterlapp, eller en musch. Den
gjorde den hvita hyn ännu hvitare.
Han hade mist förmågan att röra
sig. Han kunde icke gå fram till den
döda. En känsla af lifvets grymhet
och meningslöshet förlamade honom,
hemskare och isigare än någon sorg.
Detta fina, ädla ansikte — förnämare i
sin hvithet nu än någonsin — lutadt
ännu i döden mot denna sölade bädd.
En furstinna på lit-de-parade i ett
smutsigt och stinkande vindsrum dräpt af
en bestialisk drinkare, som trott sig
äga henne.
När sådant var möjligt, hvad
tjänade det till att lefva.
Då kom han att tänka på den
moderlösa — — Det var sant, han hade en
plikt, som skulle bli honom kär, därför
att den var det lefvande minnet af den
döda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
