Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT KULINARISKT KÅSERI.
A ar och glädje är en hart när
urgammal kombination. Den
förekommer redan
någon
städes — jag minns nu icke hvar —
i själfva Böckernas bok. Och
maningen «Ät, drick och var glad...«
härleder sig, om ock i andra hand,
från den store siaren och skalden
Jesaja.
Då våra urgermanska ättefäder
öfvergått till en blidare troslära
utbytte de vintersolståndets firande
mot högtidhållandet af julen. Vår
stumme broder Sus hade en
maktpåliggande roll vid juletid och för
öfrigt hela året om. Betecknande
nog och ej utan en på sitt vis ädel
harm kväder Björn åt den i hans
tycke något väl pjunkige Fritiof:
Hvad vill du? Ha vi ej i öfverflöd
det gula fläsk och det bruna mjöd?
Frejs helstekta galt, som förekom
hos kung Ring i Ringerige, torde
numera lysa med sin frånvaro, men
julgris och julskinka äro ännu
alltjämt icke allenast häfdvunna begrepp,
utan påtagliga verkligheter. — Våra
många skildrare af svenskt lif i helg
och söcken ha gifvetvis ägnat stort
utrymme åt julens materiella firande.
Mycket af denna litteratur har blifvit
klassiskt, och en axplockning därur,
med särskildt afseende fäst på det
här föreliggande ämnet, saknar ej
sitt intresse.
I sina «<Hågkomster från
ungdomen« skildrar värmländingen Henrik
Liljebjörn en jul på släkten
Geijers frejdade Ransäter.
Redan klockan half ä
sex på
juldagsmorgonen, se- å
dan man dock
en stund
tidigare
intagit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
