Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL BENZON
918
en från Stockholm utgången
«<Ny och wacker Juhle-Wijsa
För år 1772«<:
Y
»Juhl-kusan och kakan samt Wörtbröd och mer,
Med Skinkan och Bringan på disken,
Juhl-Jusen och halmen vi utbredda ser,
Julglöggen.
sängen, stod uppdukad en
frukost, där «<«de allra mustigaste
rätter serverades, såsom grynkorf,
grisstek, refbensspjäll, potatis och
kålrötter med flera slags korf, samt
tårta och därefter glödgadt vin som
verkligen äfven var af nöden på all
denna trakterings«.
Men högtiden börjar ju, strängt
taget, med julafton. Enligt Lovéns
lilla standardverk, <Folklifvet i Skytts
härads«, bestod den skånska
julaftonsmaten i denna trakt ständigt af
<lutfisk, gröt, gåsstek och kakors, bland
hvilka senare klenäterna, på skånska
benämnda <«klenor<, naturligtvis ej
finge saknas.
På tal om lutfisk: den serveras i
Skåne alltid med senapssås, en
plägsed som ej allmänt förekommer
längre norrut än i Blekinge, södra
Småland och en del af Halland. I
Stockholm har jag hört senapssåsen
till lutfisk anses nästan som en
hädelse. Tillåt mig då bringa i åtanke
Ös senap och smör uppå Fisken — —»
Det kan här knappast vara tal om annat än
lutfisk, ehuru denna af somliga stockholmsfamiljer
utbytes mot gädda, som ju är ypperlig just vid
denna tidpunkt. På Gotland
anses ej lutfisken fullt så
obligatorisk som i öfriga svenska
ängder. En <«oundviklig
nödvändighetsrätts — så uttrycker
sig en tämligen obskur författare
— är på denna ö färsk insjöfisk,
isynnerhet gädda eller aborre,
som julaftonsmat.
Hos den skånska
landtbefolkningen — liksom för öfrigt i
större delen af Sverige — bjöds
N ingen middagsmat dagen före
q jul. Far och mor
sammanträffde i «stersets (köket), den
förre utrustad med en väldig limpa
— ett ord som dock ej är skånskt
— och mor med ett fat och en
slef. I den stora, inmurade grytan
hade någon af pigorna kokat
<julasuled<, julsoflet. Från detta
afskummades flottet, och allt husets folk
doppade, så det stod härliga till. I
nordligaste Skåne och hela Småland
kallades de sålunda indränkta
brödskifvorna <muljebröd<, angående
hvilken beteckning jag är nog djärf att
spörja huruvida den kan ha någon
gemenskap med det franska pain
mouillé,
Frågan är fri.
Enligt Lovéns frejdade
kulturhistoriska verk, «Folklifvet i Skytts
härad« bestod den ordinarie
julaftonsmaten i denna skånska nejd, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
