Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JULMAT
harang af den franske politikern och
skriftställaren Louis Blanc.
Den skrefs under hans frivilliga
och långvariga landsflykt i England
från och med det upprörda året 1848
och lyder sålunda:
« Att ej ha sett bodarna och skylt- .
fönstren — framför allt skyltfönstren
— dagen före jul i detta land är det
samma som att ej ha sett något.
Gode gudar, hvilka oerhörda massor
af köttvaror! Hvilken kult af oxen!
Och så lätt man fattar huru en
engelsk kung gjort rostbiffen till
riddare! Ja, ni hör hvad jag säger:
rostbiffen är här adelsman; han bär
titeln Sir Lorn och har fått den af
Karl II.
«Finns det grönsaksodlare i
England? Jag hoppas motsatsen. De
skulle vara förrädare mot sitt
fosterland. I alla händelser är den 25
december ett datum som höljer dem
med blygsel. Ty det är i myriader
som man, på de stråkvägar, där
världens mest köttslukande nation
skrider förbi — det är i myriader
man räknar er, I hammelsadlar,
kalf- och vildsvinshufvud, kalkoner,
ankor, kycklingar, kapuner, orrar,
rapphöns, fasaner, strandpipare,
kaniner, ankor, vildänder, harar,
smågrisar och I, fiskar af alla storlekar,
hvilkas uppräknande skulle ha tröttat
ut till och med en Homerus
tålmodiga snille!<
Författaren säger sig sväfva i
okunnighet om huruvida engelsmännen
nu för tiden under julen ägna
samma intresse åt dansen som i forna
dagar. «Men,< tillägger han, <i allt
hvad som rör den åt oxen, åt
kalkonen, åt mince-pie’en och den
vördnadsvärda plum-puddingen ägnade
hyllningen, har traditionen ej förlorat
något af sitt herravälde. De mängder
59.
923
plum-pudding man slukar i England
på gifvet klockslag skall förvåna själfva
Gargantua.s
Den franske författaren har gjort
sig skyldig till ett historiskt — eller
kvasihistoriskt — misstag, som jag
ödmjukligen skall rätta. Han påstår
att det var Karl II som dubbade
njurstekstycket på oxen (loin heter
det, icke «lorn+«) till riddare.
Ordet stafvades ursprungligen
surloin efter det franska surlonge.
Den ändrade ortografien var resultatet
af en ordlek som engelske kungen
James I, en son af Maria Stuart,
Plumpudding.
begick då han efter en dags jakt
förplägade sig på ett värdshus och blef
så betagen i den honom serverade
köttbiten att han lade sin värja öfver
densamma och utbrast:
«Icke ”surloin’, utan Sir Loin!<
På tal om kalkonen kunde Blanc
för öfrigt gärna ha meddelat den
intressanta upplysningen att denna ädla
fågel redan år 1575 börjat ingå i den
sedermera häfdvunna engelska
juldieten. Bland de kristna i Nya
Spanien (Mejico), var han hemtam
och helgdagsfågel nästan omedelbart
efter landets eröfring af Fernan
Cortez.
Och mince-pie! Den har nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
