Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 SIGGE ALMÉEN
gamla vapen. Den tiden, den tiden!
Ve, att man blifvit gammal!
Timmarna runno, och han stirrade
in i ljuset. Läpparna rörde sig, han
mumlade och småningom började han
tala högt.
”Luigi!” sade han. ”Älskade
Luigi, minns du den natten, då vi sade
hvarann, att finge vi dö i det kriget,
skulle vi dö lyckliga? Vi höllo
hvarandra i hand. Och samma morgon i
soluppgången fick du baneskott och jag
mitt sår. Så underligt! Ack, Luigi,
så har jag aldrig älskat någon kvinna
som jag älskade dig, vapenbroder och
vän. Jag har haft det ondt i lifvet, men
nu är det redan bättre, Luigi.”
Långsamt, långsamt som i drömmen
hade han börjat göra de gamla
handgreppen : laddstaken, kartuschen —
det fanns ännu kvar i väskan —
”Luigi du, det är fyrtio år sedan
den där gången — då jag kunnat dö
lycklig.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
