Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- J
J !Q?l I
Tomtaktiebolaget Luna.
| an kom en kväll till Stockholm
; "*’é med plånboken innanför
vä
H3 sten, en extra nattkappa i
kappsäcken och skallemejan uppfylld af
tre fasta beslut : 1) köpa nitbroddar och
asfalttakpapp, 2) skaffa noggranna
underrättelser om leveransen af 500
furubjälkar 150 x 500 mm. och 3) inte låta
lura sig.
I den senaste punkten var Johan
Jonsson mest ömskint, ty
KvarnbäcksAugust, känd sen gammalt som en
spefågel, hade på station slängt efter
honom hälsningen : laga nu så dom inte
stjäl byxorna af dig i Stockholm, Johan
!
Hvarpå både stationsmästaren och
patron Erikssons fördräng grinat
försmädligt, för man hade ju i friskt
minne när Johan lurades att ropa in
sina egna byxor på auktionen vid
Notdal.
Ånej, han skulle nog vara försiktig.
Men litet yr kände han sig där han
stod utanför stationen och såg sig
omsvärmad af illamänskandes åbäkiga
vagnar som foro härs och tvärs tjutande
värre än Brearyds lokomotiv
därhemma. Han skulle känt sig ganska
illa till mods om inte Petter Rudén som
han numera hette här uppe i
Stockholm lofvat att vara honom till mötes
vid Centralen och hjälpa honom
genom det värsta. Men hvar höll Petter
hus nånstans? Johan tittade sig
omkring men såg bara spårvagnar stora
och granna som herrgårdar om julen
och ett folkvimmel som den gången
kungen var nere och invigde den nya
kanalen.
Men så nalkades en fin herre som
såg ut som en kapten. Johan tänkte
maka sig undan, för man kan aldrig
vara nog försiktig. Då stannade
kaptenen midtför honom och när han
tittade efter var det Petter.
Johan dolde sin förvåning, för han
var väl ingen vanlig bondkanin, men
utan att han själf visste om det lyfte han
litet på hattbrättet. Det gick af gamla
vanan. Petter skrattade. ”Du känner
knappt igen mig tror jag, ” sa han.
”Nenej, det är visst ett par tre år sen
du var här i stan och mycket har
förändrats sedan dess,” sade Petter och
svängde nonchalant sin käpp med den
stora silfverknoppen, hvilken blänkte
som tornklumpen på Brearyds kyrka,
tyckte Johan.
””Kom nu, så ska jag visa dig till
ditt hotell,” menade Petter. Hvarpå
han vinkade på en automobil. Johan
hade en känsla som att stiga direkt in
i en lejonbur men han skämdes att
säga något utan kröp in och höll sig
krampaktigt fast i sätet medan vagnen
rutschade i väg och Petter pratade på.
""Man har kommit in i affärer
förstår du, fina affärer. Hvad tror du
brackorna där nere ska säga den dagen
de få höra att Petter Rudén blifvit
millionär. Inte duger det att sitta och
ruttna bort på vischan. Apropå har
du några pengar med dig?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
