Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
digra Venedigsresan med Alfred de
Musset, slet hon sin arm ur hans och
hoppade upp på den stora
hästomnibussen, som rullade bort öfver den
mörka Seinen. Ja, sedan hade hon inte
vågat sig på föreläsningarna.
Nej, fransmännen äro ett annat
släkte, en annan ras än vi, det är då
visst och sant, tänkte hon, i deras
väsen, liksom i deras språk, ingår icke
ordet aning eller längtan och hon
gladde sig åt, att den man, hon väntade
denna kväll, var skandinav.
Ja, de skulle ha en riktigt treflig
stund. Hon skulle koka kaffe, och så
skulle de prata... Hennes rum var
precis ingen mottagningssalong med
den ofantliga sängen, men hos
kamraterna, på deras små fester, fick den ju
ofta tjäna till soffa, och landsmän
emellan var umgänget lyckligtvis alldeles
kamratlikt.
Hon tyckte genast om honom, när
hon träffade honom i amerikanskans
fina pensionat, och sedan hade de ju
råkats ofta på Régencen, fast hennes
väninna alltid varit med, förstås. Men
han var så uppriktig och enkel, och i
hans mun klingade danskan riktigt
treflig. Och bra såg han ut med sina
blå ögon, raka näsa och ljusa
mustascher öfver den finskurna munnen.
Figuren var äfven den vacker och lätt,
men det var något svagt öfver den, som
hon inte kunde förlika sig med. Hon
måste tillstå, att han tog sig ofantligt
mycket bättre ut i lång, vid
Pariseröfverrock än i sin Odensebonjour. Då
fick han trots allt något af snickare
öfver sig.
Nu ringde det. Hon kände hur hon
rodnade och tittade sig hastigt i spegeln,
medan händerna ovillkorligt ordnade
litet vid frisyren. Och då han
knac
ANNA LEVERTIN
kade på dörren, ropade hon ett gladt:
”Stig in”.
”Ni är väl inte ledsen på mig, som
kommer så här sent,”” sade han och
kom in på sitt mjuka, litet töfvande
vis, ”jag hann inte förr från
baronessan Vasara. Ni vet, hon tager
helbehandling alla kvällar. Hon är förfärligt
vacker, ser ut som något slags exotiskt
lyxblomster med sitt bleka ansikte och
purpursminkade mun, men hennes
"älskare bevakar henne som en drake
och det fast hon har alla pengarna.
Men en dag fick jag ett bref från henne.
Det var starkt parfymeradt och upp i
hörnet stod det tryckt med små
guldbokstäfver : Love is my sin. Hon hade
tydligen tagit fel papper.
Han tittade sig omkring och började
åter :
”"Ni har ju riktigt trefligt här i er
ensamhet. ”
"Ja, jag är verkligen ganska solo
nu sedan min väninna rest.”
”TJaså, hon har rest, ”” sade han med
ett drömmande uttryck, där han slagit
sig ned på kofferten.
Lisa började känna sig litet generad.
Hon nästan ångrade att hon låtit
honom komma upp till sig, men tog
beslutsamt ihop med kaffekokningen.
Han följde intresserad alla hennes
rörelser, och snart sutto de midt emot
hvarandra med ett glas rykande kaffe
framför sig — koppar var en okänd
lyx i hennes lilla kammare.
Han började åter tala om sitt
arbete :
”Ja, baronessan är så vacker och så
elegant och sådana juveler hon har!
En förmögenhet! Ni skulle se henne
ligga där i spetsar och siden, i afton
var hon för resten iklädd en
herrnattskjorta, hon sa’ att spetsar kvälide
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
