Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYMPATTI 141
henne . .. Jag tror ni rodnar, lilla barn.
Asch, jag bryr mig aldrig om mina
patienter, nej, jag tänker endast på att
förtjäna pengar, och det går nog, och
så . ”
”Och så,” frågade hon leende.
”Ja, ni vet, jag är svedenborgare.
Jag tror att man och kvinna varit en
enhet i tidernas begynnelse, och att vi
måste söka reda på vår rätta hälft för
att nå en varaktig lycka. Det är inte
skönhet och rikedom som skapa lyckan
utan sympatien, själarnas sympati. ..”
Lisa smålog åt hans vackra blå
ögon, men fann honom så här
outspädd — bra barnslig. Det orkade man
inte med längre, men fin och snäll såg
han ut.
”Nå, hvad har ni haft för er, sedan
vi träffades sist på Régencen ?”
”A,” svarade hon, ”jag har arbetat
på en aria, Som min lärare vill att jag
skall studera in, fast den absolut inte
ligger för mig, så har jag varit och
profvat, och så har jag läst om Selma
Lagerlöfs Jerusalem. Vet ni, jag grät
så jag skakade. Något vackrare än den
första berättelsen, när Ingmar
Ingmarson går och hämtar sin hustru från
fängelset, vet jag knappast. Det är för
mig Sverige, det som jag älskar hos
det svenska folket.
”Lilla barn,” sade han och såg åter
upp med en drömmande blick. Därpå
flyttade han sig närmare och tog
hennes händer i sina.
"Ni är för ensam. Ni behöfver en
vän här i det stora Paris, inte sant?’”
”Åjo, men det är inte så lätt att
få .. .”
”’Ja, men ni har ju mig.”
”"Men jag känner er ju så litet och
så ...”
”AÅ, det skall ni inte säga. Vi ha
säkert träffats i en annan värld t”
Men då hon skrattande
protesterade, slog han helt enkelt armen om
hennes lif och kysste henne.
”Nej, men hvad går åt er!” sade
hon häpen. ”Det var ju vänskap vi
talade om.”
”Snälla ni, det menar jag också,’”
sade han och ville upprepa manövern.
Hon gjorde sig lös.
”"Vet ni, monsieur, jag tror att det
är bäst att ni går. Det är för resten
sent. Ni vet visst inte riktigt hvad ni
gör . .. ty det är väl inte er mening att
förolämpa mig? Det har jag väl icke
gifvit någon anledning till?”
”Nej, lilla barn, visste inte. Var nu
inte ledsen på mig,” sade han med
sin .blåaste barnablick, ”ni vet att jag
också är så ensam och drömmer om
förståelse . . .”
”Kanske kaffet stigit er åt
hufvudet, ”” sade hon skrattande, men tänkte :
””Om han bara gick ändå!”
"’Ja, jag har verkligen en förfärlig
hufvudvärk, ” tyckte han och reste sig
upp, men blott för att åter slå sig ner,
nu på sängkanten.
”Det var ledsamt,
att säga något.
”Det går alldeles rundt för mig.
Mitt hjärta är öfveransträngdt af
arbetet . . .”
Han såg riktigt lidande ut och så
barnsligt bevekande, att hon närmade
sig småleende, hon visste inte själf
hvarför, men i detsamma sträckte han
ut armarna och drog henne med ett
ryck ner i sängen.
Hennes hjärta upphörde att slå.
Hon ville skrika, men fick inte fram ett
ljud ; hon sökte slita sig loss, men hans
armar omslöto henne som ett skrufstäd.
2”
sade hon för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
