Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
trumma, som af en haltande gestalt
blifwit i flera år så genompiskad, att
ljudet deraf tyckes förfölja
innevånarnes öron ända till grafven. Likwäl
finnas de, som redan ledsnat wid att
höra Tapto och med myndighet
kritisera den utan att besinna, att de
ynglingar, af hwilka den exequeras, ännu
ej hunnit utbilda sina talanger men
sorgfälligt söka det. Det hände för
åtta dagar sedan, att en i alla
afseenden aktningswärd man, som sjelf är
en af stadens största virtuoser, uti en
större folksamlings närwaro ifrån
fönstret af sitt bus offentligen
skymfade musikanterna och hedrade dem
med åtskilliga benämningar som man
af honom ej bort wänta. Nu frågas
med skäl: Är sådant bemötande en
uppmuntran för musikanterna? Äro
lönewillkoren sådana, så har man
anledning tro, att musiken tystnar och
trumman återtager sitt förra wälde,
sedan den först genom sitt buller
uppwäckt sin afsomnade husbonde för att
ännu några decennier linka omkring
stadens gator och traktera
innewånarnes öron med sitt odrägliga larmande.
Af två onda ting wäljer man det
minst onda, fortsätter därefter
insändaren. För att slippa den gamla
trumman må vi gerna behålla wår
stadsmusik och svälja de falska tonerna
i glädjen öfver bytet. Ja, menar en
annan, stadsmusiken kan ju gärna få
husera här, men den är så
oregelbunden. Förra året var den ute och
traskade i ur och skur, i månsken och
i becksvart mörker och på de
smutsigaste gator nästan hvar och
hvarannan afton och stannade ofta
utanför både värdshus och flera andra
ställen, men nu på öfver 14 dagar har
den icke behagat göra någon
utvand
WALDEMAR SWAHN
ring. Därför reglementen, bästa
stadsmusik !
Emellertid synes kåren ha fattat
humör och i ett anfall af ursinne öfver
lidna oförrätter gifvit sig själf döden.
I följande ironiska »Elegie» kväder en
kalmarpoet sin klagan vid dess graf:
O, stadsmusik! O, stadsmusik!
Som nu står lik, står lik,
Af tårar sköljs din aska.
I rägn och slask, i sus och dus
Du fordom gick och braska’
Ur hus till hus
Nu är det slut
Släck lampan ut.
Trumslagarn nu din dödssång kväder.
HI.
INBÖRDES KRIG. —
LOKALPRESSEN.
Gräl och skvallersjuka äro ju icke
precis några specifika småstadslyten.
De frodas lika bra mellan storstadens
husrader, men den lilla provinshålans
förtätade luft och små perspektiv
förvandlar alltför ofta det enskilda fallet
till en serie som innan man vet ordet
af hinner bli en epidemi. På den tid
som nu skymtar förbi oss rasade just
i gamla Kalmar en häftig lynnesfarsot,
som hvarken skonade privatpersoner
eller offentliga institutioner.
Kafferepen och tesupéerna voro icke nog
stora fält för dessa ädla torneringar.
Nej, i tidningen skulle allt detta käbbel
och dessa mer eller mindre befogade
uttryck af kritiklust.
Vare sig nu att pressens moraliska
harm uppväckts till följd af detta
ideliga skrifveri eller att ledningen fått
en liten påstötning från högre ort —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
