Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÅÄSTADSLIF PÅ 1820-TALET
nog af! — en vacker dag kommer
tidningen ut med molnet på sin panna
och dundrar väldeliga mot det
ovärdiga skrifveriet. Den närmaste
anledningen var insändandet af en
omständlig klagoskrift öfver oordningar
som skulle ha förefallit vid uppsikten
och vården af de sjuka på fattighuset
samt anmärkta bristfälligheter på
själfva byggnaden.—Att häckla, tadla,
misstyda, ja äfven smäda embetsverk,
allmänna inrättningar, embets- och
tjenstemän samt enskilda personer är,
säger tidningen, enligt den erfarenhet
dagligen företer sig ett af nutidens
onda tecken, hvilka lättast bemäktiga
sig den sinnliga svaga
menniskonaturen. Redaktionen förklarar härmed en
gång för alla, att så mycket den
nitälskar för det godas och det rättas
framgång och tillväxt, lika så mycket
afskyr den allt oädelt, dåligt, ilskt och
lömskt, det må framträda i egna
skepnader eller dölja sig bakom
anonymitetens slöja. Till slut vill tidningen
gifva den »obetänksamme insändaren»
en varning från en af forntidens vise
som förmanar. Lavere debet omni
vitio, qui in alterum paratus est
dicere !
Det dröjde emellertid icke länge
efter denna straffpredikan förrän åter
en häftig strid uppblossade inom
samhället. Då fejden fördes med blanka
vapen och utsatta namn ansåg sig
tidningen icke böra vägra plats för de
insända artiklarna, isynnerhet som
angreppen gällde en person, hvars
despotiska lynne och grötmyndighet
uppväckt en storm af missnöje inom
församlingen, nämligen slottspastorn
Jn. Denna Herrans tjänare
beskylldes bl. a. för att ha godtyckligt
förvägrat personer »begagnandet af
salig
293
hetsmedlen» och från sockenstämman
utvisat de församlingsmedlemmar som
voro honom misshagliga under
förklaring, att alla de som ej voro med
honom skulle ut! Det var emellertid
ej blott mot sitt eget kön den gode
pastorn begagnade detta radikalmedel
att bli herre på täppan, han
respekterade ej heller Evas döttrar. Så
anklagas han t. ex. för att ha från en
dylik stämma »utföst> en mademoiselle
Neander. Vidare beskylles han för att
ha lagt beslag på församlingens
bänknycklar under förevändning af låsens
reparation utan att man kunnat förmå
honom att återställa desamma. Den
harm som detta maktmissbruk
uppväckte tar sig uttryck i en dundrande
reprimand från en styrman Westin,
som bl. a. sjunger ut på följande sätt:
Men min och en stor del församlingens
ledamöters enskilda tanka om herr
pastorn är så otvifvelaktig, att det
skall bero af de åtgärder herr pastorn
nu kommer att taga, huruvida vi ej
komma att jaga herr pastorn inför så
andlig som världslig domstol, om
svaret ej blir oss tillfredsställande eller
hvad vi — jag säger vi, ty vi äro
många, som hafva lika skäl till klagan,
frukta, alldeles uteblifver.
Valplatsen för dessa borgerliga krig
var »Calmar Tidning». Detta blad som
med sitt anspråkslösa format tar sig
synnerligen obetydligt ut vid sidan af
de organ, som nu för tiden äro det
fria ordets förkunnare i »Calmarestad»
utgafs af redaktören och
boktryckeriägaren C. F. Berg. Någon färg eller
bestämdt program i modern mening
kan man icke tala om. Redaktionens
hufvudsyfte synes ha gått ut på att
utan själfständigt berörande af tidens
frågor tjänstgöra som ett
kompendie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
