Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
«Ni behöfver inte betala hos mig,”
sade Nisse hastigt. <Inte ett örel!«
«Nå-å, det ser nog inte husbonden
illa på,s svarade drängen
småskrattande, ty han insåg att Nisse skulle
befria honom från åtskilligt besvär
morgnar och kvällar.
Svarten stod åter i sitt gamla stall.
Åter hördes hans välkända gnäggande
och stampningar och Nisse var utom
sig af förtjusning. Han struttade
omkring i tusen bestyr, han ryktade,
vattnade, lagade till hackelse och
fodrade. Den virriga, slöa blicken
var bytt i ett ständigt, förtjust
blinkande och han skrattade alltid för sig
själf. Han dröjde i stallet så länge
han rimligtvis kunde, sittande på
hafrebingen med händerna knäppta
mellan knäna och sökande inbilla sig
att Svarten åter var hans. Tidigt om
morgnarna var han där och fodrade
ut och om dagarna stod han och
kikade ut öfver sjön, räknande
fororna och timmarna.
«Nisse har blifvit alldeles kollrig
nu,< sade en del folk, andra höllo
före att han aldrig varit så klok.
Gamla Brita sade ingenting. Det var
behagligt att ha frid och ro — så
länge det nu räckte.
Veckan gick. Med feberaktig ifver
väntade Nisse på söndagen. Då skulle
Svarten få vara hemma hela dagen
— ack, ack, alldeles som i gamla
tider!
Men klockan blef fem utan att
Svarten syntes till. Nisse stod inte
ut med att vänta; han gaf sig afi
mörkret. Vägarna voro illa plogade
efter det sista snöfallet och hästarna
hade öfverallt trampat igenom. Nisse
snafvade, snubblade och steg fel.
Andarna af hans gamla röda
yllehalsduk vippade och slogo i blåsten, han
gaf sig ej tid att stoppa dem in under
SIGNE ENGSTRÖM
rocken. En obestämd ångest piskade
honom framåt. Han kom andfådd
fram till bygget, där några karlar med
sedvanlig förtjusning lyssnade till en
ordväxling mellan två andra som stodo
bredvid Svarten. Drängen, som körde
Svarten, svor och förbannade sig på
att hästen inte komme att trafva två
mil öfver sjöarna den kvällen.
«Och så tänker den förbannade
fähunden skjutsa i morgon!«< tillade
han vänd till Nisse, hvilkens gamla
hjärta darrade i honom.
Svartens husbonde drog
handskarna på och hoppade upp på
kälkarna.
«Jag lär inte fråga dig om den
saken,« sade han kärft.
Svarten stod med hängande hufvud.
Nisse steg fram och hans röst
darrade af vrede.
«Hvad är du för en obarmhärtig
karl, som tänker köra två mil med
ett uttröttadt kräk?«
«Och hvad är du för en, som lägger
näsan i mina angelägenheter?< röt
bonden.
«Jag vill köpa hästen af dig!«
sade Nisse ifrigt. <Jag ger dig tusen
riksdaler kontant.«<
«Å fanl«
Nisse drog fram <sedelbunten.
Hans fingrar skälfde af spänning.
«Jag har gifvit elfvahundra,«
grinade bonden bredt.
Nisse visade tänderna ett
ögonblick. Anamma det, hade de inte
ändå skaffat sig ränta på kapitalet!
«Du får revers på resten! Du
har nog hört att jag är god för det.«
«Inte om du ger mig revers på
allt hvad du äger och har,< svarade
bonden med ett hånskratt. <Inte
Svarten. Vill du ha en af mina andra
hästar må det vara händt.«
Nisse steg tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
