Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAGMANSHUS
tack. Det var ju deras knog, som
förskaffat mig dessa två sköna år! Eljes
hade jag väl knappast, åtminstone med
själen, kommit utanför grindarna
hemma utom för att gå och dela lifvet
med en man, som var mig likgiltig
eller ännu värre.
Från detta öde har jag nu frälsats,
och fast jag ej direkt sett skrifvet hvad
jag slutligen skall gå till mötes, så
vet jag att det finns män i världen
— och många män — värda att
dyrkas. Min eviga längtan att ligga
på knä förminskas inte med åren.
Den bara växer och lägger sig till med
en mängd utgreningar. Men jag är e)
det minsta orolig — man får allt hvad
man vill, om man blott vill det.
Och min vilja är att lefva i lifvets
fullhet, känna att ingenting kan vara
skönare och djupare än hvad jag har,
att jag hör till de benådade — just
därför att jag hade vördnad och
respekt nog.
Jag har sett tillräckligt för att
begripa, att däri är det människorna
fela. För sin vanvördnads skull få de
så ofta vandra i mörkret. Och det
tra
giskt löjliga är, att de klädt sig i denna
vanvördnad därför att de önskade
frälsa lyckan. De säga till sig själfva,
att den som inga illusioner har, dock
slipper se dem sönderslagna. Som om
det vore det förfärligaste!
Som all denna filosofi kan tjäna
som en brygga till Paul Corvin,
öfvergår jag till att uttrycka ett energiskt
hopp om hans kvarstannande 1i
hembygden tills jag anländer. Full af
missionärsnit. Det bränner i mig att
få ruska honom ett slag, få peka på allt
det varma och rika och fråga om han
ändå inte tror att det finns. Det
måtte dock kräfvas en underbar
635
styrka till att se men ändå icke tro.
Motsatsen — som dock så många
stupa på — utföres ju vida lättare.
För resten är det ju möjligt att han
skojat med oss alla. Det är så likt
poeter. De sätta ihop rim och så kalla
vi andra det lifsåskådning. Och hur
skulle de också nännas att slå sönder
något, som de fint och vackert smidt
ihop med ifriga händer. Därför får
vers lefva där prosa skulle ha dött af
alla slag af sjukdomar.
Hvilket ej hindrar, att jag själf
skulle ha gett otroligt mycket för att
kunna räknas bland poeterna! Det
finns en liten droppe af det blodet i
ådrorna, och jag känner den ibland
som en eldkula — den far upp och ned
och rundt i kropp och själ alldeles
hvirflande snabbt. Jag blir själf yr
1 hufvudet, flämtar och undrar om jag
är på väg att tala tungomål som
apostlarna. Men så sviker kraften just på
den punkten, och jag upptäcker att jag
är bara en vanlig människa och talar
endast det språk som hör ihop med
jorden. De som kalla mig fantast,
skulle blott veta hur världsligt
praktisk jag är — jag är lik dessa fåglar
som aldrig flyga högre än de kunna
ha ögonen på hvad som rör sig på
marken. Men — flyger gör jag ju.
Liksom de flesta af oss.
Virginia har låtit mina tiggerier om
att hon skulle komma ut och hålla mig
sällskap förklinga ohörda. Det är som
om hon skulle sitta därhemma och
hålla Lagmanshus i famn. Smeka och
värma och hjälpa.
Hvem kan tänka sig Lagmanshus
utan Virginia! Isynnerhet vår part
där. Om hon en dag skulle gå från oss,
behöfs det att vår Herre stiger ned i
egen person. Men jag fruktar att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
