Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAGMANSHUS
kändes som något helt annat, när
fröken Monika Troil reste sig och
enkelt och lugnt, men med klar och
tyd
lig stämma frågade:
»Kanske ni vill tillåta mig
för
söka ?»
Och innan den rundkindade hunnit
samla sitt vanliga talföra jag, hade
Monika, ledigt och obesväradt men
ändå fylld af stundens värdighet,
bestigit den ett trappsteg höga tribunen
och fått i handen diktsamlingen i
fråga, som hon började bläddra i på
ett sätt som talade om en viss vana.
Efter en liten hviskande konferens
med ynglingen var hon färdig.
Nu fick man ändtligen höra den
sanna reformatorn! Där fanns klang
och glöd och tro! Den ena dikten efter
den andra fick vingar och fladdrade
ut i salen — där hördes inte ett
flugsurr, ingen hostning, ingen skrapning
af tunga klackar. Hvart tonfall var
så äkta, att det strök öfver den kuriösa
motsättningen mellan de demagogiskt
olycksskälfvande stroferna och den
om världslig rikedom och elegans
vittnande flickgestalten.
Men 1i alla fall!
Det hade varit öfvermänskligt att
bara ha ädla och tragiskt allvarsamma
känslor. Situationen var dock så
fulländadt treflig som den kunde vara!
Jag är viss om att Gabriels goda
hufvud icke kunde förneka sig — han
måste se humorn. Den gamla
industrifurstesläktens yngsta prinsessa
sjungande stridssånger för härens rebeller!
O, medmänniska och socialist, hvad
vill du mer!
Jag förflyttade mig bort till
Gabriel, som slagit sig ned på en
träbänk, och hviskade:
717
»Har du sett något så vackert
förr ?»
Han — i stället för att svara:
»Hvad menar hon med det här!»
»Ja, hvad menade du ?»
»Nonsens,» nästan snäste han till.
»Hvarför skulle inte hon ha lof att
läsa Leon Larsson, när du håller
långa föredrag ?»
»Humbug,» svarade han mellan
tänderna.
Där afbröts vår konversation, ty
fröken Troil tystnade och lade ihop
boken. Men stod kvar. Något som
vållade att luften fylldes med
högtidlig förväntan igen.
Och den fick sin belöning i den
här formen:
»Om ni nu ha tålamod och vill
höra en stund till, så skall jag läsa
ett poem af en annan af våra skalder,
en af de allra mest framstående. Det
heter Vår längtans land, och
dess författare är Paul Corvin, som
är närvarande ’här i dag.»
Jag försäkrar dig, att jag aldrig
upplefvat något liknande! Om jag inte
rodnat någon gång förr i mitt lif, blef
jag nu i gengäld röd som en tomat!
Så kändes det åtminstone. Det var
omöjligt veta, hvar jag skulle göra
af mig — springorna i golfvet syntes
mig nog alldeles för absurdt smala,
men jag var ändå på vippen att krypa
ner i en af dem.
Jag vet inte hvad det var — om
det att jag var »en annan af skalderna»
eller »en af de allra mest framstående»
eller att jag var »närvarande här i
dag». Eller den imponerande
oecrhörda offentligheten i och för sig. Jag
vet bara, att jag skulle ha känt mig
löjligt ödmjukt tacksam, om jag ägt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
