- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1911 /
718

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

718

en atom af den unga damens säkerhet.
Den syntes mig sublim, nästan otrolig.

Men trots denna själsskakning
förmådde jag höra mitt stora svenska
ode ända från början. Hon hade
gissat alldeles rätt — hon kunde det
perfekt utantill. För säkerhets skull
hade hon tagit det ur skärpet och
höll det i handen, men det behöfde
aldrig vecklas upp. — Jag kan ej
ansvara för den öfriga publiken, men
hvad mig själf beträffar, så satt jag
och var rörd och lycklig och
sentimental och kände mig till sist som en
ytterst framstående person.

Det förekom inga applåder på
mötet. Ej därför att man demonstrerade
mot hvad där bjöds utan därför att
det ej brukas. Ordföranden förklarade
bara mötet upplöst efter att ha
framburit mötets hjärtliga och vördsamma
tack för det värdefulla bidrag mötet
fått af fröken Troil.

Sedan kom Bernhard fram till oss
och bröderna möttes efter att ej ha
sett hvarann på femton år. Det
aflöpte cj utan förlägenhet, och jag är
viss om att jag gjorde dem en tjänst
med att stanna kvar och låta tungan
löpa. Fröken Troil stod ibland oss
som en stjärna, log och pratade och
koketterade oemotståndligt med
Gabriel, som visade sig vara en blyg
ung man och ingenting annat. Det
var nästan synd om honom.

Vi följdes alla åt hem till Ramsells.
Gabriel försökte sparka bakut, men
som ingen tog notis därom, kom han
ändå med. Fru Ramsell såg förnöjd
ut vid ankomsten af den lilla truppen
som fått en helt segersäll air öfver
sig. Till kvällsmaten kom också
Virginia Troil, som skrattade af ett stort
roadt hjärta vid berättelsen om de

HILMA SÖDERBERG

mera dramatiska episoderna på mötet
— d. v. s. systerns uppträdande.

Ser du Gabriel Ramsell med en
fröken Troil på hvardera sidan! Jag
kände med honom i denna hans lifs
svåraste stund, men var oförmögen
att hjälpa mer än till hälften, jag
menar göra mig så intressant för den
ena af dem att hon öfvergaf hans
sällskap. Monika Troil är ju också
tillräcklig för en man.

Bernhard var ganska tyst hela
kvällen. Men han såg ljus och belåten
ut. Det har alltid funnits ett visst
grubblande veck mellan hans
ögonbryn. Han hör ju till de allvarsamma
i landen, men där finns ändå något
som ej riktigt kan förklaras. Det är
knappast tillåtet, på så god fot som
han står med lifvet och sin egen plats
däri.

Den kvällen bringade oss ännu
närmare — fröken Troil och mig. Ej
bara emedan det var roligt berilta,
utan mest därför, att hon ville höra
på och bad om mera och mera, drog
jag fram en massa barndomsbilder,
sådana där historier från Rubens och
min uppväxt som du bäst känner till.
Hon var fullt inne i dem hela tiden
och kunde kasta öfver dem små
träffande belysningar. Ruben tar hon på
kornet komplett förbluffande. - De
vackra saker hon säger om honom
är det bättre du får höra genom hennce
själf än genom mig. Ty du kommer
väl hem snart.

Sista veckan har jag arbetat så
att gnistorna flugit omkring i luften.
(Men du skall ingenting få se förrän
du är hemma.) Jag har i anda och
sanning känt mig som en smed
staende vid sitt städ och måttande
säkra, fasta slag. Kolen ha glödt och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:27:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1911/0728.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free