Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det inre af vindarnas grotta, Williams Cafion.
och ’stillheten bredde sig som förut
spegelklar öfver vår hemväg...
Nu i morse skulle jag först hämnas på
skallerormen. Hvilket betyder, att jag
föresatte mig att döda en annan
skallerorm innan kvällen.
Jag hade hela förloppet klart för mig
redan. Med lunchen på fickan och byxorna
insnörda i kängorna skulle jag starta genast
efter frukost. En flaska whisky saknades
inte i utredningen, bättre motgift fiunns
inte vid skallerormsbett; och pennknifven
var nyhvässad och färdig för sina snitt i
såret.
Alldeles utanför hotellet mötte jag
Schmidt, som öfvergifvit Wärttemberg för
Chicago och Chicago för Colorado, och
honom frågade jag, om Kanel var till
uthyrning för en hel dagsresa.
Jo, Kanel var inte engagerad.
Kunde jag också få en cowboy som
vägvisare?
Jo, stallet var fullt med pojkar och
jag kunde fråga dem. Jag fann nog alltid
någon, som var villig. Schmidt kunde
PETER NORDEN
inte tvinga dem att rida ut på prärien —
de voro anställda som bergsridare.
Vi skildes åt med betygande af
ömsesidig tillfredsställelse öfver
sammanträffandet, och jag skyndade af ner mot hans
stall. Jag sneddade öfver den öppna platsen,
där alla hus voro kuriosaaffärer fulla af
indianska bågar och pilar och mockasiner,
Navajofiltar i grå-röd-hvita mönster,
förstenade fiskar från Wyoming, uppstoppade
präriehundar, bergslejon och antiloper samt
en myckenhet slipade arbeten i mossagat
och andra af bergens många underbara
stenarter, från ädelstenar till pappersknifvar
och brefpressar. Jag stannade som alltid
och rotade med blicken i fönstren, ty jag
har aldrig sett mera frestande kuriosaaffärer
i världen.
När whiskyn klunkade i fickan,
erinrade jag mig min vendetta och skyndade
spårvägsgatan fram ned till Schmidts stall.
Där sutto pojkarna, 16, 17 år, med benen
utsträckta långt framför sig i sombrero
och sammetsbyxor af äktaste cowboysnitt.
De rökte, och när jag sade godmorgon,
spottade de och svarade godmorgon. Ingen
såg upp, ty de kände mig alla.
Helen Hunt Jacksons (förf. till >»Ramona>) graf.
Foto. af förf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
