Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNETISKA OCH ELEKTRISKA FENOMEN
Vi lämna nu de gamles tankar om
norrskenet för att till sist tala något om
hvad de trodde och visste beträffande
ett annat elektriskt fenomen. Förutom
de urladdningar af luftens elektricitet,
. Som ske under explosion, finnas andra
af oskadligare art, hvarvid ingen
rullande åska låter höra sig och ingen
förödande blixt blänker fram. Af detta
slag är det sedan äldsta tider kända,
jämförelsevis ofta förekommande
fenomenet att vid uppskjutande föremål
synnerligast metallspetsar visar sig en
lysande punkt eller utstrålande
eldkvast. Vi kalla denna företeelse S:1t
Elmseld, ett ord som lär vara bildadt
af namnet på ett kristet helgon,
Erasmus, hvilket namn sammandrogs till
Ermus och på italienska förändrades
till Ermo eller Elmo.
Förklaringen till företeelsen är ju
allbekant: elektriciteten hos en kropp
samlar sig på dess yta. Där denna är
skarpt krökt, hopar sig elektriciteten i
största mängd och dess sträfvan att
strömma ut från kroppen blir störst
där. Skarpast framträder detta i
spetsar, där den elektriska spänningen kan
bli så betydande, att den omgifvande
luften icke förmår sätta tillräckligt
motstånd mot elektriciteten utan denna
med stor kraft utströmmar.
Enligt greker och romare var denna
elds uppträdande på masttopparna till
ett fartyg, som råkat ut för storm, ett
bevis på att gudar gått ombord å
fartyget, och de sjöfarande kunde därför
med visshet påräkna, att vinden snart
skulle bedarra och hafsvågorna lägga
sig. Eldfenomenet tillskrefs framför
allt de båda dioskurerna, gudarne
Castor och Pollux, Zevs” söner. Dessa
voro = ljusgudomligheter,
represente
841
rande växlingen mellan dag och natt,
morgon- och aftonstjärna, och de
anropades i mångfaldiga lifvets skiften,
såsom hjälpare i striden och vägledare
under sjöfärder. Lyssnade de till den
nödställde sjömannens åkallan, lyste
deras sinnebilder på master och rår,
och gynnade de krigarne, glänste
likadana eldknippen på dessas lans- och
pilspetsar såsom synnerligen lyckliga
järtecken. Ofta uppträdde elden om
nätterna hos de militära vaktposterna,
som satt ned sina lansar i marken, och
den bådade då en snar seger. Under
kampen mellan romare och sabiner
visade den sig sålunda för romarne före
det afgörande slaget, och likaså visade
den sig ofta å fälttecknen under
tvekampen mellan Marius och Sulla.
& D
Sinnebildliga framställningar af dioskurerna,
S:t Elmseldens gudar.
De gamles försök att förklara elden
misslyckades alla och intet kom
sanningen tillnärmelsevis nära: Mest synes
man fordomdags ha varit benägen
sätta sådana fenomen i sammanhang
med blixten på grund af en förmodan
att äfven S:t Elmselden förmådde
spränga sönder träd och djur. ÅAtt
häraf draga slutsatsen att man varit på
spåren det inre
ursprungssammanhanget mellan de båda naturföreteelserna
blixt och S:t Elmseld, att båda äro
elektricitet, vore dock förhastadt. Öfver
hufvud kom man icke längre med
förklaringen än att elden härstammade
från stjärnorna. Orsaken till dess
ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
