Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Sverige inför utlandet 1913?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
även på den omständigheten att andra
intressen upptagit västmakterna, så att
den orientaliska frågan förblivit
svävande. Den har dock legat som ett
latent orosfenomen, och när man talat
om den sjuke mannen i Konstantinopel,
har frasen inte så mycket gällt hans
eget befinnande som medvetandet att
hans tillvaro utgjort den ömma punkt
som stört välbefinnandet i vår
världsdels sydöstra hörn.
Man vänjer sig emellertid vid allt,
och den värk, som Europa har i sin
stortå, har så småningom blivit så
kronisk att den knappast känts.
Visserligen har det huggit till ibland rätt
duktigt, men smärtorna ha lokaliserats, och
skenbart ser det ut som om det onda
även denna gång skulle kunna stillas
utan någon mera vidsträckt verkande
kur. Hade den fejd som i fjol
utkämpades där nere förts tidigare, skulle
den tagit med sig ett världskrig i
släptåg, och uteslutet är ju icke att det onda
ännu kan medföra vidtsvävande
komplikationer. Men då är orsaken icke
enbart den turkiska frågan, utan bl. a.
också de anledningar som förut antytts
och främst den rent folkpsykologiska,
att man har för sig att en jättekamp är
oundviklig. Och då tar man den kanske
genast lika väl som längre fram. Nu
har man ju alltid en anledning. För
närvarande äro makterna sysselsatta
med att göra upp saken, och den
närmaste tiden kommer naturligtvis att
upptagas av fredsförhandlingar. Att
dessa skola leda till ett gynnsamt
resultat, kan ju tänkas, men man kan å
andra sidan icke hängiva sig åt en säker
förhoppning att det skall vinnas. När
t. ex. Tyskland och Österrike nu hålla
fredspalmerna i ena handen, bereda
de sig med den andra för kriget, och
skeptiskt folk inbillar sig att om man
inom dessa stormakter varit utrustad
för ett vinterfälttåg, så skulle den nu
församlade societeten i S: t
Jamespa-latset inte behövt bereda sig för någon
längre Londonvistelse. Den känsligaste
barometern i dessa fall är ju penningen,
och det berättas att i slutet av december
guldagiot gjorde visit — i Paris.
Hur står nu Sverige inför denna
europeiska situation? Det är ju tydligt
att vårt land kommer att göra allt för
att bevara sin neutralitet under en
eventuell konflikt av större omfattning
lika väl som det gjort under den nu
rådande, ty ingen anledning finnes att
befara att de ansvariga statsmakterna
skola lyssna till några äventyrliga
locktoner, vare sig de uppstämmas i
Leipzig, Lund, Djursholm eller Göteborg.
Den nuvarande regeringen har vid så
många tillfällen uttalat sin bestämda
mening i denna fråga att något rum för
tvekan om dess hållning ej kan finnas.
Lika säkert är att riksdagen liksom vårt
folk för övrigt ställer sig bakom
regeringen på denna punkt, och de
misstankar som stundom tagit sig uttryck
att en åstundan skulle finnas hos
högern att driva krigspolitik sakna all
grund. Lika svävande i luften är en
föreställning att regeringen skulle
inbilla sig att vi skulle få leva ostörda i
vår lilla vrå bland bergen, om ovädret
bröte lös. Tvärtom torde man kunna
säga att den mycket klart ser vad frågan
gäller och att den också känner sitt
ansvar. På den tiden dess medlemmar
togo prillan, användes ännu latin som
examensämne och de komma nog ihåg:
si vis pacem, para bellum. Man kan
ju också tänka sig att, vid en militär
diskurs mellan stormakterna, Östersjön
skulle bli en av mötesplatserna för sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
