Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Sverige inför utlandet 1913?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mandrabbningen. Då hade det varit
oförsvarligt om man inte hade gjort
annat än väntat på
försvarsberedningarnas utredning.
Men då man talar om Sverige inför
utlandet, så bör man inte bara tänka
på det som närmast intresserar
utrikes-och försvarsdepartementens chefer. Det
finns dess bättre även andra saker som
påkalla uppmärksamheten, och om
man nu främst fäster sig vid vad som
riktar Europas ögon på oss, så faller
det av sig själv att idrotten anmäler sig
i första rummet. Vi ha ratt att vara
högfärdiga över vår olympiska
sommar, och vi göra alldeles rätt i att
anstränga oss för att visa världen att
framgångarna 1912 inte berodde på
tillfälligheter. Visserligen dröjer det
några år innan nästa olympiska spel
gå av stapeln, men i sommar skola
våra idrottsmän uppträda med egen
trupp i utlandet. Det blir i de
engelska mästerskapstävlingairna, dle
mest ansedda i hela världen, och även
om man här går till konkurrensen
främst med tanke på att vänja våra
’idrottsmän att röra sig på
främmande botten, har man nog också
förnimmelse av att det inte bara är till en
repetition för Berlin man beger sig.
Som idrottsmän ha vi fått
världsberömmelse, och den ställningens
förpliktelser har man nog klara för sig både
ute och hemma. Detta blir emellertid
inte det enda tillfället utomlands där
svensk idrott skall vara med i år. Den
kommer att överallt, där den visar sig,
betraktas söm en kvantitet att räkna
med, och varför skulle den inte också
visa att man räknat rätt?
Sverige inför utlandet! Vi gå här
hemma, åtminstone några ibland oss,
och tro att man i hela den bildade
världen vänder sina blickar mot
huvudstaden i yttersta norden den 10 december,
när Nobelprisen utdelas. Sannolikt är
också att vårt land den dagen på
åtskilliga håll rinner vetenskapens och
vitterhetens idkare i tanken, och vi ha
naturligtvis all anledning att med
tacksamhet minnas mannen som använde
sina millioner till att rikta en
strålkastare mot vårt land. Om styrkan av
densamma kan det nog tvistas, men
visst är att den existerar, och lika
säkert är att den belyser bättre var gång
vi själva kunna uppställa en man som
anses värdig den säregna belöningen.
I fjol hade vi den glädjen att se en av
de våra hyllad som den ypperste inom
en av de vetenskaper förmånen
tillkommer att se sina mästare krönta med
denna gyllene lager. Skall samma
tillfredsställelse i år komma oss svenskar
till del? Om den saken blir det i
bokstavligaste mening de lärda som få
tvista, men även om eller snarare fastän
det lyckliga ej kommer att inträffa —
annat vore förmätet att vänta — så
ha vi ändå en trygg känsla att vår
stämma i den europeiska konserten är
uppmärksammad, när det gäller
konster och vetenskap. Linné och
Ber-zelius ha ännu ej haft anledning att
vända sig i sina gravar av grämelse
över att deras efterkommande
förvanskat det stora arv de lämnat efter sig
till förvaltning.
Vore det lika väl ställt på alla andra
områden, kunde vi utan tvekan
tillfredsställa oss själva med att upprepa
trontalsfrasen: förhållandet till
främmande makter är gott. Men det finns
en punkt som nog är lite ömtålig, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
