Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han berättade, inte vidare väckte
hennes medlidande. Hon klappade honom
litet förströdt på armen.
"Ja, ja, ja, kära Fritz. Fast det är
egentligen ohyggligt. Åder ton biff
stekar. Usch, så hemskt!" Hon ryste till
litet och sjönk med en snabb rörelse
ned i en röd schaggemma. "Men vet
du, Fritz, det är verkligen för
besynnerligt —" Hon fäste sina mörkbruna,
ovanligt klara ögon på kandidaten.
"Hvad då för slag?" Kandidatens
snörflande röst, som alltid lät en
hårsmån trött, gjorde frågan med något
undergifvet i tonfallet.
Fru Martha såg på honom med en
stor blick.
’Jag skall ta sakerna i tur och
ordning, så kan du själf se." De bruna
ögonen lämnade inte hans ansikte, men
de hade plötsligt fått tu uttryck, som
om hon tvärs igenom det sett
någonting annat. Det hade kommit något
stelt, nästan fjärrskådande i dem.
Kandidaten drog en liten suck. Han sjönk
ihop litet, där han stod, stödd mot
karmen till den långa, röda schaggsoffan.
"Men först vill jag, att du skall
svara mig på en sak." Fru Martha såg
skarpt frågande på honom. "Hvad
fick du för ett intryck af min ringning,
jag menar nyss, på tamburdörren?"
Kandidatens vänstra mungipa, som
varit neddragen, åkte upp. Den åkte
till och med litet för långt upp, och det
vänstra ögonlocket sänkte sig en smula.
Det kom något barnsligt i hans
fysionomi. Han såg ut som en mycket liten
pojke, som på afstånd ser någonting
beskt närma sig.
"Jag fick just inget intryck alls.
Det vill säga, att eftersom det ringde
två gånger, så begrep jag, att det var
mamma."
"Ingenting annat?"
"Nej."
"Du fick inget intryck af oro?"
"Nej."
"För ser du, jag var orolig." De
bruna ögonen lyste till mot honom.
"Det var tråkigt," sade han.
Fru Martha såg oafvändt på sin
son. Hon hade onekligen mycket
talande ögon, och han började skrufva
litet på sig. Till sist sade han med ett
dröjande tonfall, som om någon hade
tvingat honom att fråga mot hans vilja:
"Men hvad har det med
tamburklockan att göra?"
Fru Martha skiljde långsamt de
hopknäppta fingrarna ur hvarandra.
Hon såg ned på sina händer och
talade litet beslöjadt:
"Fritz, det har med allting att göra.
Den själiska kraften är som en andlig
transpiration. Den sipprar ut genom
alla porer. Är du orolig, är anden
upprörd, kan du inte trycka på en
ringklocka, utan att din oro meddelar sig
åt den." Hon talade hela tiden lika
beslöjadt och långsamt och tittade
plöts-och alldeles oväntadt upp på
kandidaten. Han stod och såg ut, som om
han sof. Han hade sjunkit ihop mot
soffkarmen och slutit ögonen.
’ Söta Fritz, är du sjuk?"
Kandidaten öppnade tvärt ögonen.
"Nej."
"Usch, det klack riktigt till i mig.
Jag blef rädd, att en fjärde sak skulle
hända. Förstår du, Fritz, hvad det var,
jag nyss ville säga?’1
"Om ringklockan?"
Hon nickade långsamt.
"Jag ville bara säga det, att ett
känsligt öra hör på en människas
ringning, om den människan är orolig."
Hon sade meningen långsamt och mono-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
