Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men det var, trots porten, en
utmärkt bostad, det kunde inte förnekas.
Kandidaten kom att tänka på det, där
han gick af och an. Att gå här var
som i ett ordentligt solbad, och trots
den trafikerade gatan voro rummen
ganska tysta. Och för hvar minut,
som gick, steg förstås tomten i värde.
Han fick, just där han gick på den
tjocka, blekgröna mattan med
empire-kransar i bården, en vision af en
stor, fyrkantig tomt, belagd med
blanka tolfskillingar, som tornade upp
sig, hvarf efter hvarf, till en hög,
spetsig pyramid. Morfar hade lagt grunden
till familjens nuvarande nivå med de
nya tyska tolfskillingslimporna, det
kunde inte öfverskylas ens af namnet
von Lake. Ty limpornas ättlingar lefde
ännu och kallades fortfarande för
Schutzens limpor.
Inifrån det stora hvardagsrummet
hördes inte ett ljud. Hans trötta ögon
vandrade för hvar gång, han vände
vid dörren, ofrivilligt utåt den gråa
gångmattan med röda bårder, som
låg i åtskilliga vinklar öfver den stora
axminstermattan, hvilken täckte hela
golf vet. Det var besynnerligt, men
hvad var det, som var borta? De
mörkröda schaggmöblerna stodo på precis
samma ställen som vanligt, öfver soffan
hängde pappas oljefärgsporträtt också
som vanligt, och sammetsgardinerna
för fönstren släpade som vanligt en
half meter i onödan ut på mattan.
Ack, det var glaskupan med
tygblommorna på trymåhyllan. Han blef
så intresserad, att han tvärstannade.
Hur i all sin dar hade det gått till?
Hade någon snäll dåre varit inne och
stulit dem, eller hade mamma fått
någon uppenbarelse —
Han spratt till midt i sin reflexion
vid, att det ringde på tamburklockan.
Ljudet kom in från serveringsrummet
genom matsalsdörrarna, som stodo
öppna. Det var en liten kort, skarp
signal i två af delningar. Mamma
alltså. Han stod kvar, där han stannat,
i dörren till hvardagsrummet. Han
hörde stegen af Ingeborg, husan, som
gick och öppnade, och därpå fru
Martha von Lakes litet upprörda röst:
"Hvad i all världen, har nu
Ingeborg också rödt förkläde?"
’Jaa," sade Ingeborgs litet osäkra
stämma. "Hvarför frågar hennes nåd
det?"
Fru Martha drog en suck, nästan
ttt pustande. Kandidaten hörde det
ända in.
"Kära Ingeborg, det finns saker,
som är o så underliga."
Kandidaten gick ett par steg ut i
hvardagsrummet. I hans smala,
blek-hyllta ansikte kom ett drag, som var
en egendomlig blandning af humor och
förtviflan. Han knep ihop munnen och
gjorde en grimas med vänstra
mungipan, medan han samtidigt höjde på
ögonbrynen, så att pannan veckade
sig.
"God dag, mamma," sade han litet
snörf lande.
"Å nej men Fritz, är du hemma?
Och jag, som trodde, att du inte skulle
komma tillbaka förrän i kväll."
Fru von Lake kom in i
hvardagsrummet. Hon var liten, mager och
mycket brunett. Hon gick med små
lifliga steg och sträckte bägge händerna
mot sin son.
"Det stod ingen människa ut där
ute," svarade kandidaten lika
snörf-lande. "Man fick bara strömming
hvartenda mål. Vi hade aderton
biffstekar i korgen, men dem satte karlen,
som skötte motorn, i sig första dagen."
Fru Martha föreföll, som om det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
