Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Mat och vitterhet. Kulinarisk skiss av Karl Benzon. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grupp av franska gurmander från förra århundradet.
Från vänster till höger: 1 Charles Monselet, 2 Aurélien Scholl, 3 Grimod de la Reyniére, 4 Brébant, 5 Cussy,
6 Brillat-Savarin, 7 Antonin Caréme, 8 Alexandre. Dumas d. ä., 9 Rossini.
MAT OCH VITTERHET.
KULINARISK SKISS AV KARL BENZON.
turen.
|et kunde onekligen vara
intressant att börja från början och
allt ifrån äldsta tider följa
maten såsom en faktor i
skönlittera-Men dä skulle detta kåseri svälla ut
till en diger volym i foliant, till nästan en
halv stadsbudsbörda, och därför måste
jag inskränka mig till några
fragmentariska antydningar från antikens flydda
dagar.
Korv, ehuru i en mycket primitiv
gestaltning, förekommer redan hos Homerus.
— Den grekiske filosofen Filämon
skrattade ihjäl sig, då han såg en åsna äta
upp de fikon som skulle ha utgjort hans
egen dessert. — Den egyptiskt födde
grekiske skriftställaren Athenaios
berättar i sin "Sofisternas bankett" om en
gammal framstående, men tydligen illa
uppfostrad gastronom, att han spottade i
såserna, för att bordskamraterna skulle
betacka sig och han själv få så mycket
mera.
Horatius omtalar i en av sina satirer
att romerska matvrak läto göda sina gäss
med fikon, genom vilken åtgärd levern
lär ha tilltagit i omfång och erhållit en
pikantare smak. Denna uppgift är även
intressant från språklig synpunkt, i så
måtto att den visar hurusom den franska
beteckningen för lever, foie, stammar i
rakt nedstigande led från ficatum, av
ficus, fikon.
På goda grunder har man tillskrivit
Vergilius en dikt, vari skildras huru en
jordbruksarbetare rycker sig ur sömnen,
tänder ljus och gör upp eld för att grädda
en färsk brödkaka, därefter samlar ihop
vitlök och andra vegetabilier i sin
köksträdgård, rensar dem, stöter dem i
sten-morteln tillsamman med olja, ättika och
andra agremanger, för att sedan taga
denna gröt jämte brödkakan med sig på
sitt friluftsarbete.
Märkvärdigt nog påminner den senare
proceduren ganska mycket om
tillredningen av en spansk nationalrätt, gaspacho,
som ännu i våra dagar förekommer bland
bönderna på Pyreneiska halvön,
åtminstone i Andalusien.
I Petronius’ roman Satyricon får man
veta hur långt det vanvettiga slöseriet
drevs vid ett romerskt gästabud — ett
slöseri, varav våra dagars amerikanska
millionärers och milliardärers galna
tillställningar endast är en blek kopia. Det
vore frestande att anföra detaljer, men —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
