Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Jean Jacques' ungdom. Ett utkast av David Sprengel. Med 14 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna kärlek till
naturen, såsom
hos Rousseau
redan från början,
går ända till
lidelse och när den
fortfar. Det är
de som hysa
motvilja mot livet i
dess moderna och
europeiska former
och som, när de
tvingas in under
dessa, känna sin
tillvaro utan
harmoni, de trötta
och ömtåliga, vilka
alltid mest
passionerat och djupt
skola älska
umgänget med
skogarnas tysta träd
och örter. La
Nature blev för Jean Jacques en
ersättning för det hem, han hade förlorat, ett
andra hem, i vilket han trivdes ännu bättre
än i det första. Den på
folksuveränitetens princip uppbyggda, men
aristokratiskt styrda miniatyrrepubliken skall
i en dunkel, obestämd hågkomsts
försköning hägra för Rousseau som den
vackraste formen för mänskligt samhällsliv
— när det nu nödvändigt skall vara
samhällsliv. Men den enda existensform, som
helt har hans eget hjärta, är dock
ensligheten på landet. Och hans antikt
fasonerade religiositet flyttas ut i den
miljö, som varit alla kulters ursprungliga
— de stora fria ängder, där under
seglande skyar mellan rinnande källor och
darrande gräs och blad religionerna reste
sina äldsta altaren. En naturlig och stor
religions rätta* gudstjänstlokal kan icke
vara de ohyggliga trånga kyrkorna inne
i städerna: den måste vara naturen . . .
I Bossey gör Jean Jacques ännu ett
par erfarenheter, som gripa in i det allra
intimaste av hans varelse. Sexualiteten
väckes hos elvaåringen. Han förälskar
sig i herr Lamberciers syster — men
skall man kalla det kärlek? En svag,
spirande barnslig eros närmar honom i
alla händelser i tillgivenhet till den redan
fyrtioåriga kvinnan, och i denna
tillgivenhetskänsla har han medvetande om
Prästgärden i Bosset/.
hennes kön. Fröken Lambercier skall
emellertid vara de båda gossarna i moders
ställe, och när Jean Jacques varit odygdig
några gånger, menar damen — »hon
visste ensam sitt motiv», säger Rousseau
— att det tillhör hennes kall att blotta
honom och ge honom den traditionella
tukten. Rörande de sensationer
exekutionen bereder Jean Jacques hänvisas
till boken, men de psykologiska
följderna komma att fortfara under
Rous-seaus hela liv och att bestämma hans
förhållande till kvinnorna: »Att ha en
befallande härskarinna att kasta mig på
knä för, lyda hennes order, tigga henne
om förlåtelse för det ena eller det andra,
det blev för mig njutningar av en
obeskrivlig sötma. Jag fick en stark
benägenhet för alla akter av underkastelse;
dymedelst blev det mig möjligt att ändå
på något håll närma mig det som jag
åstundade genom att sammanblanda en
bönfallande älskares attityd med en
ångerfull skolgosses hållning.»
Det Jean Jacques allt framgent skulle
»åstunda» av kvinnorna var att få stryk
av dem. Kvinnan blir allt framgent för
Jean Jacques »hon som slår», och hans
egen roll blir allt framgent, mer eller
mindre^ att kyssa de obarmhärtiga, grymma
händerna. I Jean Jacques’ erotik
förbytas rollerna: medan det snarare är man-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
