- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1913 /
191

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Jean Jacques' ungdom. Ett utkast av David Sprengel. Med 14 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och iörsofming in
i mitt blod? I det
jag fortfarande

dröjer vid det
kapitel jag kommit
in på, åtar jag mig
att visa, huru detta
i ett annat
avseende medförde en
mycket olika
verkan.»

Han anklagas
för en förseelse,
som han icke
begått, hans ihärdiga
nekande tas
naturligtvis som
»djävulsk förhärdelse», morbrodern, som efter
faderns avvikande är hans målsman,
kallas ut till Bossey, familjeinkvisitionen
sammanträder, den patriarkaliska
tortyrdomstolen håller séance, och han
»misshandlas på det fruktansvärdaste».

»Må man föreställa sig en i det dagliga livet
skygg och hörsam, men i lidelse glödande, stolt
och obetvinglig natur, ett barn, som förnuftets
röst ständigt lett, som alltid behandlats med
mildhet, billighet, vänlighet, som icke ens kände till
begreppet orättvisa och som plötsligt röner ett så
ohyggligt prov därpå från de människors sida,
som han mest håller av och blickar upp till!
Vilken omvälvning i tankar, vilken oordning i
känslor, vilken förvirring i hjärta och hjärna, i
hela det späda väsendets intellektuella och
andliga jag! . .. Detta första intryck av våldet och
orätten har så djupt inristat sig i min själ, att
varje föreställning, som står i förbindelse därmed,
försätter mig tillbaka i samma uppror, vari jag
då befann mig, och ehuru den i sitt upphov endast
berörde mig, har denna känsla vuxit sig så stark
i mitt inre och till den grad frigjort sig från allt
personligt, att min själ brusar upp, när helst jag
blir vittne till eller hör omtalas en orättvis
handling, vem som än månde vara offret därför och
var den än må äga rum, liksom om den drabbade
mig själv...»

»Denna händelse» (Johans föregivna
stöld av järnmuttrarna i Strindbergs
Tjänstekvinnans son är såväl till episodens
karaktär som till författarens
kommentarer en påfallande pendang!), påpekar
Rousseau vidare, »avslutade den ogrumlat
glada perioden av mitt barndomsliv. Från
detta ögonblick upphörde jag att njuta
av en ren lycka, och till och med i
denna dag känner jag, att minnet av den
sälla tiden i min barndom stannar här.»
Bekantskapen med människors orättrådig-

Saint-Pierres kyrka i Geneve.

het och det brutala våldet var inledd.
Mänskligheten är carnifex, bödel!

Sista skedet av Jean Jacques’
barndomsliv i Geneve, dit han nu återvänder,
oHr egentligen endast ett fördjupande av
denna bekantskap. Den lyckligare lottade
delen av släkten vill icke veta av den
föräldralöse, som blott är till besvär,
morbrodern söker bli honom kvitt, kusinen
får icke mera umgås med honom, han
sättes som biträde hos notarien -i. staden^,
men notarien (som säkerligen själv varit t
mycket snillrik) finner honom dum och
obegåvad; till slut kommer han i lära
hos gravören Ducommun, »en rå, vildsint ."
ung krabat, som-på mycket kort tid lyc-’>
kades besudla min rena barnaoskuld,
kväva min karaktärs livlighet oeh
kär-lighet och draga mig ned så djupt, ätt
jag också till själen kom att vara vad jag (
var till min ställning i världen, en
hantverkslärling». Rousseau överdriver
otvivelaktigt något det inre förfall hans yttre
misére skall ha föranlett hos honom; men
hela den följande tiden, isynnerhet den
hos Ducommun (från början av maj 1725)
blir en jämn och nödvändigtvis förråande
frottering mot onda och simpla
människor. Vad han nu lär känna är det
riktiga 1700-talets Geneve, sådan staden
börjar bli, när sista glansen av gången
relativ storhet nötits av den och den
under moden*! rationalistisk teologi och
politiskt klassgräl allt mera, fast
Rousseau aldrig helt vill medge det, rQJer sig
som en ärkeprovinsiéll spetsborgar- och
grobianrepublik4 med sina löjliga
gravi-tetiska, fariseiskt självbelåtna »patricier»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:28:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1913/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free