Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Jean Jacques' ungdom. Ett utkast av David Sprengel. Med 14 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sin knappt mindre groteska, frasrikt
skrävlande och högstämt tölpigff
underklass. Jean Jacques befinner sig med
ens utkastad i ett vulgärt och förfulat
liv, nedvräkt bland packet. Utskuffad,
nedskuffad.
Det är för att icke gå under, för att
frälsa sig, han flyr efter tre år.
III.
Utan tvivel är det av
självbevarelsedrift, men det är också av någonting
mera positivt: av livstörst, av
äventyrshunger.
Genéves specielle litteraturhistoriker
Philippe Godet säger, att när den från en
under Henrik II flyktad parisisk hugenott
nedstämmande Jean Jacques Rousseau
sedan triumferade i Frankrike, innebär
det, att den fördrivna franska
protestantismen omsider återinträder i besittning
av fädernas jord. Men å andra sidan
vilja flera författare just ur hans familjs-
Målning av Largilliére, som ansetts föreställa
fru de Warens.
franska (och savojardiska) extraktion
förklara fram en viss obändig, mot
Genéve-livets kväkaraktiga stränghet rebellisk
livslust, som redan hade fört flera av släktens
medlemmar i konflikt med
stadsauktori-teterna, ett trotsigt livsnjutardrag, vilket
starkt utmärkte fadern, den för övrigt
hysteriskt anlagda bohémen Isak
Rousseau och som säkerligen i ännu högre
grad fanns hos Jean Jacques.
»Fri ocli min egen herre, trodde jag mig
kunna göra allt, ernå allt: jag behövde blott ta
ett språng för att svinga mig upp och flyga
mellan molnen. Obekymrat trädde jag ut i den
vida världen; snart skulle den genljuda av mina
talanger, vid varje steg skulle jag mötas av fester,
skatter, äventyr, vänner redo att tjäna mig,
älskarinnor ivriga att behaga mig; jag hade endast,
att ’visa mig för att hela världsalltet skulle falla
till mina fötter.»
Så berättar Rousseau om de känslor,
som fyllde honom, när han flydde från
Geneve, och med liknande ord skall han
sedan oupphörligt genom Bekännelsernas
sex första böcker skildra samma förryckta
hopp, samma vilda dröm varje gång
blodets oro rycker honom bort från en plats
till en annan, ut ur en miljö in i en ny:
»Långt ifrån att hänge mig åt tårar och
modlöshet riktade jag endast mina förhoppningar mot
nya mål, och inbilskheten blev icke lidande
därunder. Aldrig hade jag känt mig så säker och
fylld av självtillit: jag trodde redan min lycka
gjord och fann det härligt att endast ha mig
själv och ingen annan att tacka därför.»
»Min dåraktiga ärelystnad sökte lyckan"éndast
genom äventyren . . . För att göra sig ett begrepp
om hela höjden av mitt vanvett måste man känna
hur mitt hjärta kan låta sig eldas upp av de
minsta saker och med vilken styrka det
fördjupar sig i föreställningen om föremålet, som
lockar det, huru intigt och fåfängligt detta
föremål stundom än är. De besynnerligaste,
barnsligaste, dårhusmässigaste planer infinna sig genast
för att understödja min fixa idé och visa mig,
att den är utförbar . . . Med mitt hjärta överfullt
av glädje är jag endast och uteslutande upptagen
av tanken att njuta detta lycksaliga vandringsliv,
vartill] jag nu med ens har inskränkt alla mina
planer.»
Savojens blommande vällustiga jord
drar honom till sig, Turin sänder mot
honom Italiens stora solleende, Lyons
glada världsmän och epikureer vilja göra
honom till sin kamrat. Men det visar
sig snart att han dock icke är någon
dionysisk livsnjutare. Symbolen av hans
förhållande till lyckan är hans förhållande
till fru de Warens. Våren 1728 kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
