Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUVELERNA PÅ GÅRDA.
AF ULRIK UHLAND.
(Forts fr. föreg. häfte.)
FJÄRDE KAPITLET.
Tyra var hvad Karlsson, som skötte
gården, kallade "ingen otreflig
människa, men heller ingen treflig". Hon
såg inte vidare bra ut, uppnäst och litet
kutryggig som hon var, och med för
liten hårknut till sitt fyrkantiga ansikte.
Hon hade vidare ett tämligen befallande
sätt och dessutom den egenheten, att
hon var renlig. Hon var det i en sådan
grad, att husorna och hjälpfruarna utan
undantag i alla tider hade ansett henne
för vurmig. Det var egentligen hennes
fordran på renlighet, som kom Karls^
son att vantrifvas. Hon kunde aldrig
låta bli att anmärka på hans sätt att
sopa gården, och efter hennes tydligt
uttryckta önskan, att han skulle spola
soptunnan hvarje morgon, var det inte
utan, att han med den fullt klara
hjärnans rätt såg ned på henne en smula.
Men å andra sidan var hon inte gnidig
och hade ingen fordran på blåbandisteri.
Hon var sådan, att hon ville ha veden
trafvad i vedlåren, men också sådan,
att var det kallt, kunde man få en
konjak.
Tyra hade öppnat linneskåpet i
serveringsrummet och höll på att lägga in
det sista af tvätten. Ingeborg stod och
strök kandidatens kragar på bordet
under gaslågan. Då och då synade hon
sitt arbete under gaskupan och strök
bort ett eller annat svart smolk med en
våt lapp. Ty Tyra var som enkom
inrättad för att se allt svart.
"Här fattas två torktrasor," sade
Tyra med ens.
"Så?" Ingeborg höjde förvånad på
ögonbrynen.
"En hvit och en randig. Hvar ä’
de?"
"Dem har jag inte sett." Ingeborg
vätte på fingret och profvade järnet.
"I tvätten var det aderton. Och nu
är det bara sexton." Tyra vände på
sin lilla hårknut och beskådade
Ingeborg frågande.
"Det kan jag inte förstå."
"Och de funnos, när ni drogo klär
derna. Vi räknade igenom alltihop,
innan ni gingo på mangeln. Och
hvart-enda dugg stämde med notan."
"Ja," sade Ingeborg litet retligt.
"Det måtte jag väl veta." Hon tog
järnet och gick ut i köket för att byta
om.
Hon gjorde sig ingen brådska och
valde synnerligen noga bland järnen.
Hvart trasorna hade tagit vägen, visste
hon verkligen inte, och inte för att hon
brydde sig om det. Så vida det inte
var de, som hade legat i det lilla byltet,
som låg underst i fru Erikssons kasse,
när hon gick hem. Det hade sett ut
som någonting randigt.
Men var inte Tyra som en igel?
När hon omsider kom in igen, stod
Tyra i precis samma ställning på
trappstegen.
"Du förstår, att jag vill ha igen
dem?"
Ingeborg placerade strykjärnet
ordentligt på den trekantiga strykfoten
och lyfte förvånad på hufvudet.
"Hvilka då?"
"Trasorna förstås."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
