Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Det är, så man kan flyta bort,"
sade en röst från spisen, där husan
Lydia höll på att koka vatten i en liten
kastrull. Lydia var en lång, smal och
tämligen mager flicka med ett ovanligt
regelbundet ansikte. Hon hade en stärkt
mössa på hufvudet och ett litet
serveringsförkläde med bred spets framför
sig. Kjolen var ganska kort, och när
hon rörde sig, syntes det tydligt, att
hon hade ett hål på hälen på strumpan,
ty hennes spetsiga skor kippade litet.
Hon böjde sig ned och tittade i
kastrullen.
"Du kan inte ta af det än," sade
Agnes. "Det skall koka i tio minuter."
"Hvem har egentligen sagt det?"
"Fröken Alfhild."
"Hvad ska det koka en sådan evig
tid för?"
"För att annars så dör inte
bacillerna."
"Ä," sade Lydia. Hon tittade om
igen i kastrullen. Det var en rackare
att koka upp långsamt. Men nu rykte
det i alla fall.
"Vatten kan väl inte bli koktare än
det är, när det är skållhett," sade hon
öfverlägset.
"Ja, men hon sa’ tio minuter."
Agnes skrapade af degen från fingrarna
med en hornknif öfver degen i tråget.
Så gick hon fram till ttt litet emaljeradt
tvättfat, som stod på en stol, och
Maskade af sig det återstående i det
tämligen smutsiga vattnet. Hon torkade
sig på den minst rena sidan af
bakförklädet och tog tråget för att gå in i tu
litet rum tvärs öfver köksförstugan,
hvilket af gammalt kallades
bagarestugan.
Lydia stod med händerna i sidorna
och gnolade balfhögt med en röst, som
var mera genomträngande än vacker.
När Agnes försvunnit in i
bagarestugan, sträckte hon ut högra handen och
tog, fortfarande sjungande, den lilla
kastrullen, som ännu inte kokat upp,
från spisen. Hon hällde innehållet i
en tillbringare, som stod på
köksskänken, och satte med en snabb och
behändig gest in tillbringaren på hyllan
under diskbänken. Så drog hon för det
blommiga kattunsförhänget, som skylde
hyllan, och slog en vattenskvätt ur
kopparhinken vid dörren i kastrullen.
Därpå gick hon fram till den lilla spegeln
vid fönstret och speglade sig. Hon
petade fram det krusade håret litet under
mössan och drog ut det mera yfvigt vid
öronen. Så gick hon fram till
köksdörren för att gå ut, men stannade.
’’ Sakramenskade —’’ sade hon
half-högt. Det ljöd nämligen en liten signal
från klockan i serveringsrummet.
Hon gick med snabba steg uppför
trappan från serveringsrummet, genom
den vidlyftiga handkammaren öfver
korridoren och matsalen till salongen.
Där stannade hon i dörren och gjorde
en liten nigning.
’’Hvad behagar fröken ?’’
Fröken Alfhild låg insvept i en
stor-rutig pläd på den hvita salongssoffan.
"Jo, Lydia glömmer väl inte, att
vattnet skall koka i tio minuter?"
"Nej då. Det kokar just allt hvad
det orkar."
"Och Lydia tar inte af det för
tidigt?"
"Nej då."
Lydia gick ut igen med något
säreget trippande i gången, hvilket kom
sig af, att hon krökte litet på fötterna
inne i skorna. På det viset åkte
bakkapporna högre upp. Fröken Alfhild
tyckte inte om, att man hade hål på
strumporna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
