Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Hans enda kärleksbrev. Av Ivan Bjarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thomas såg att det var askblont. Ända
sedan skoltiden hade han älskat
askblont hår. Hennes ögon voro
odisputabelt blå och vackra. Ingen
människa hade någonsin sagt något ont
om dem, inte ens hennes bästa vän.
Figuren innehade i all hemlighet alla
venusmåtten.
Thomas Bing och Ingeborg Skepp
förlovade sig genast, med herr och fru
Skepps tillåtelse och välsignelse. Tre
månader sedan gifte de sig, likaså med
tillstånd och välsignelse från herr och
fru Skepp. Och på bröllopsdagen
flyttade de in i en villa på Lidingön,
en egen villa som var en skänk av
svärföräldrarna.
Detta var i slutet av augusti månad.
Dagen efter bröllopet började
Thomas alldeles oförmodat tänka på Greta
Album. Detta berodde på att han
händelsevis fick veta att hon, dagen
innan han skrev sitt brev till henne,
med sin mor rest utomlands och ännu
icke var hemkommen.
Hela dagen tänkte han på Greta
Album, på hennes svarta hår, hennes
röda mun och hennes små fötter. Men
han älskade sin hustru, förutvarande
Ingeborg Skepp, nu Ingeborg Bing.
Och nu fick skräcken makt med
honom. Tänk om hon först nu fått brevet
och skyndade sig att svara. Han såg
i andanom det lilla kuvertets
odysseus-färd från hotell till hotell,
Berlin-Hamburg—Interlaken—Rom o. s. v.
i oändlighet. Till slut måste det nå
henne. Kanske låg det också ännu kvar
i brevlådan i Stockholm. Och då hon
kom hem skulle hon genast skynda sig
att skriva "jag älskar dig, jag vill gifta
mig med dig" — ja, åtminstone fanns
det möjligheter för att hon skulle svara
så. Thomas tyckte att han såg dessa
möjligheter större nu än då han för tre
månader sedan skrev det ödesdigra
brevet*
Och vad skulle hans hustru,
Ingeborg Bing, säga. Hon läste alla hans
brev. Ja, ibland öppnade hon dem till
och med. Det fanns föga möjlighet att
klarera den förfärliga situationen. Men
Thomas beslöt att allt som stod i
mänsklig makt skulle göras. Han visste
att Greta använde ljusblå kuvert. Hans
hustru skrev på vitt papper, med röda
kuvert med grönt silkespappersfoder.
Då brevbäraren kom med posten skulle
han gömma undan alla ljusblå brev.
Ofta låg Thomas vaken hela
nätterna, han förlorade aptiten och t. o. m.
stekt abborre som var hans favoriträtt
smakade honom precis som
havregrynsgröt vilket han avskydde. Ångesten
gjorde att han magrade och hans ögon
fingo Qtt stirrande och mindre klokt
uttryck. Hans faster hade alltid sagt om
honom att hans ögon voro kloka som
en hunds. Och hon tyckte ändock icke
om honom. Nu liknade de en galen
hunds ögon.
Hans hustru sade en dag till honom.
"Thomas! Jag tror det är bäst att
du går till professor Andrew och får
några piller."
Professor Andrew är homöopat och
det är också fru Bing, åtminstone
ho-möopatisk.
Thomas gick till professorn och åt
sedan till frukosten tolv röda och gröna
piller som kostade fem öre stycket. Det
hade nämligen konstaterats att han led
av hjärnhinneinflammation jämte
muskelreumatism i fingrarna.
Det var en vacker morgon. Solen
lyste vänligt över Lidingön och villorna
på andra sidan sundet avtecknade sig
vackert mot den gröna granskogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
