Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Hans enda kärleksbrev. Av Ivan Bjarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bakom, med konturer som den höstligt
klara luften gjorde ännu skarpare. På
vägen kom brevbäraren. Han var
gammal och gråskäggig. Och han gick
långsamt, med irriterande väl avvägda steg.
I handen höll han ett ljusblått kuvert.
Och bakom gardinen i matsalsfönstret
stod Thomas med svettig panna och
oroligt hjärta. Han tänkte bittert att han
nog skulle behöva äta blå piller också,
för att få hjärtat i ordning igen.
Brevbäraren öppnade grinden och
kom fram mot huset. Thomas
vinkade till mannen att komma till fönstret
med brevet, men just som denne
uppfattat signalen sprang fru Bing ut och
tog brevet, och så upp på sitt rum.
I matsalen satt Thomas och försökte
att låta bli att gråta.
Efter ungefär fem minuter hördes
ett genomträngande skrik som trängde
genom hela huset. Kokerskan sprang ut
på kökstrappan och skrek så högt hon
förmådde: "Mördare, hjälp, mördare!"
Men Thomas gick långsamt uppför
trappan. Ty det var fru Bing söm
skrikit. Och Thomas gick långsamt,
mycket långsamt. Ty han visste varför
fru Bing skrikit. Då han kornan i sin
hustrus rum, fann han henne ligga
avsvimmad på soffan. Och på mattan
bredvid låg ett ljusblått kuvert och ett
ljusblått brev.
Thomas betvingade sin lust att läsa
brevet och väckte med något
Lazarol-tandcréme liv i den avsvimmade.
Genast hon vaknade ropade hon:
"Desideria, Desideria är död,
stackars Desideria. O—o—o!"
"Desideria" var familjen Skepps
hund och fru Bings fru mor skrev
också på ljusblått papper och använde
ljusblå kuvert.
Thomas skrattade hysteriskt och
gick ned i matsalen. Men däruppe låg
fru Bing och grät, omväxlande för att
"Desideria" var död och omväxlande
för att hennes man var så hjärtlös.
Så gingo dagarna. Lidingöns
björkar och lindar fingo gula och röda löv,
vikens vatten en skiftning i grönt.
Ibland lyste solen hela dagarna, ännu
oftare regnade det från morgon till
kväll. Fru Bings mor skrev många brev
under den närmaste tiden. Och hon
använde fortfarande ljusblå kuvert.
Varje gång ett sådant brev kom stod
Thomas’ ångest på högspänn. Det
kunde inte fortgå så i längden. Så en
dag då han var ensam i villan kom
ett ljusblått kuvert, ett riktigt ljusblått
kuvert. Det var från Greta Album och
avstämplat i Stockholm. Thomas satt
länge och övervägde vad en gift man
som älskar sin hustru bör svara då en
ogift kvinna besvarar ett frieri som han
gjort långt före giftermålet. Ingen av
hans vänner hade någonsin varit i en
sådan dilemma, inte ens i romanerna
där dock de underligaste saker ske hade
han läst om något sådant.
Thomas tog hela packen med
tidningar och brev med sig ut på
verandan. Och där läste han Greta
Albums brev.
Hon talade om att hon först nu fått
veta att han var gift samt förebrådde
honom att han ej underrättat henne.
Hon förklarade sig ämna hälsa på
honom, som god vän till hans syster
vilken hon träffat i Schweiz.
Men inte ett ord om hans
kärleksbrev.
"Så försynt av henne att inte nu
nämna något om det," tänkte Thomas.
"Jag undrar om hon ännu älskar mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
