Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Varieté och besläktade företeelser. Strödda anteckningar och hågkomster av Bob. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den i och för sig mycket vackra
melodien komponerades av den berömde
danske tonsättaren Per Arnold Heise
(1830—1879) till romansen »Der vanked
en Ridder ved Tiberens Bred...»
I litteraturhistorien finnes ett begrepp
som heter »sagans vandring». Det kan
utsträckas till varietévisan och därigenom
hjälpa till med att bekräfta sanningen i
det salomoniska visdomsordet: »Intet
nytt under solen.»
En i norra Tyskland, särskilt i
Hamburg och andra större städer, mycket
känd och populär affärsman vid namn
Cohn försvann plötsligt någon gång på
sommaren 1902 — försvann så till vida
att han ej uppenbarade sig på de ställen
där han annars brukade synas. Genast
voro två påpassliga snillen framme och
diktade och tonsatte en även till svenska
översatt ballad med omkvädet:
»Haben Sie den kleinen Cohn geseftn?»
»Tankegången är precis den samma
som ligger till grund för *Hé! Lambert!»
en parisisk scie (slagdänga), sjungen år
1864 på »Café-concert du XIXe siécle».
Refrängen lydde:
Vous nauriez pas vu Lambert,
A la gar’ du chemin de fer?
Vous n’auriez pas vu. . .
Lambert? (5 gånger).
S’est-il noyé dans la mer,
S’est-il perdu dans V désert?
Qu’est-c qu’a vu Lambert?
I prosaisk oradiktning: »Ni skulle väl
inte ha sett Lambert vid järnvägsstationen?
Har han drunknat i h^avet? Har han gått
vilse i öknen? Vem har sett Lambert?
Lambert!»
Scie, även kallad rengaine, blir
näppeligen fullständigt återgivet med
»slagdänga». Ordets egentliga betydelse är ju
såg, och beteckningen är följaktligen
avsedd att återgiva ett enformigt, tröttande
och missljudande läte. Tyskarna ha det
utmärkta talesättet Gassenhauer i samma
syfte. Ett par exempel på dylika
Gassenhauer må här anföras:
Die Jule ist so schön,
so schön wie eine Venus,
das schönste ist bei ihr
das weiblich ist ihr Genus.
Die Jule geht auf Bali
mit allén ihren Tanten,
da schreit man uberall:
jetzt kommt die Elephanten, etc. — eller:
Ein Butterbrot mit Käse,
ein Butterbrot mit Wurst,
macht zwei Butterbrote —
ein mit Käse, ein mit Wurst.
Dort auf dem Dache
da sitzen zwei Kater —
der eine ist der Sohn,
und der arid’re ist der Väter.
Gå vi längre norrut så anträffa vi
danskarnas lilla rörande idyll ur
fågelvärlden och jägarlivet:
Kragen (Kråkan).
Höit på en Green en Krage
— Sim saladird barnbarn, saladu, saladim —
höit på en Green en Krage
sad.
Der kom en häslig Jäger
fr em.
Han sköd den stakkers Krage
ned.
Så var den stakkers Krage
död.
Genrens upphov bör måhända sökas
i den ändlösa Chanson de Malbrough
(Marlborough). Den store Napoleon var
ej överdrivet musikalisk; dock säges han
ha gnolat denna visa varje gång han satte
foten i stigbygeln:
Malbrough se va-t-en guerre
— Mironton, mironton, mirontaine —
Malbrough se va-t-en guerre,
Qui sait s’il reviendra, etc. etc.
Den finns omdiktad på svenska med
början: »När Malmborg i strid skulle
draga . , .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
