Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Varieté och besläktade företeelser. Strödda anteckningar och hågkomster av Bob. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den store Joseph Haydn skänkte sitt
fosterland, Österrike, en folksång år 1793:
Gott erhalte Franz der Kaiser, Unsern guten
Kaiser Franz;
länge lebe Franz der Kaiser In dess Gliickes
hellstem Glanz;
ihm erbliihen Lorbeer Reiser, Wo er geht zum
Ehren Kranz!
Gott erhalte, Gott erhalte unsern guten Kaiser
Franz!
På svenska: »Gud bevare kejsar Franz, vår
gode kejsar Franz! Länge leve kejsar Franz i
lyckans klaraste glans; må vart han går
lagertelningar blomma åt honom till en ärekrans! Gud
bevare, Gud bevare vår gode kejsar Franz!»
Den nuvarande Franz(-Joseph) har
alla skäl att ta åt sig så väl de hjärtligt
okonstlade orden som den fagra melodien.
Vid sina åttiotvå år synes han ännu vara
så pigg man gärna kan begära. Men
Franz II, den store Napoleons svärfar,
åt vilken hymnen tonsattes, fick »redan»
vid 67 års ålder sluta sina upprörda
dagar.
Från denna kejsar- och folksång
övergår jag till ryska kejsarsången,
komponerad så sent som år 1830 av Alexis
Lvoff. Ursäkta att jag ej förmår
meddela orden — man kan ju inte veta allt.
Så här låter emellertid den pompösa
melodien :
dagar. Fast han kunde komponera själv,
om det knep.
Rudyard Kipling torde vara ett bland
de få verkliga snillen som diktat för
varitétribunen. Veterligen har han gjort
det blott en enda gång, nämligen vid
boerkrigets utbrott, då han, skalden och
imperialisten, skrev ett kväde, som sjöngs
med hänförelse på music-halls överallt i
Storbritannien samt åtskilliga av dess
kolonier. Det gällde en insamling till de
engelska menige soldaterna — »Tommy
Atkins» i dagligt tal. Diktens namn var
»The absentminded beggar», ordagrant
»Den tankspridde tiggaren», och blev
åtminstone för tillfället och någon tid framåt
en verklig folksång. Den tolkades
överdådigt av min alltför tidigt bortryckte
vän Edvin Tengström, som kallade den
»Tankspridd fattiglapp». Två refränger
citeras:
»Hertigson, kökseson, konungaätters son —
(femti tusen till häst och fot våga de sina liv!)
Vem vill värna för landets värn allt vad han rest
ifrån?
Langa hatten för Tommys skull — och giv! giv!
giv!
Kökseson, hertigson, son till en pungstinn knös,
son till en fattig tullnär — det är liv som liv.
Vem vill värna för landets värn? Vem tar hand
om hans tös?
Langa hatten för Tommys skull — och giv! giv!
giv!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
