Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Tre noveller. Av Ludvig Nordström - Judas Iskariot - Guschelovskväll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det blanka issvallet på hamnvägen,
upp till det vita kapellet, som syntes
ett par mil till havs.
Men jag hade blivit fundersam. Ty
denna historia om Judas Iskariot var
ju hopsatt under medeltiden och
berättas till yttermera visso av Matheus
av Wéstminster, en av 1300-talets mest
bekante krönikörer i hans berömda
"Flores historiarum" — men hur hade
den kommit hitut till havet?
Klockan ringde i den soliga luften,
Det har skymt över havet, och
stugornas fönster tindra under berget. Men
som himlen är molnbetäckt, är mörkret
kompakt.
I handelsmans stuga immar det på
de isiga rutorna. Inne i boden har en
skock hamnpojkar samlats.
Handelsman själv, en ung kraftig karl, står
innanför disken och täljer på en
barkbit; han är tystlåten av sig, men då
och då kastar han en hastig blick runt
boden för att se till, att man inte snattar
ur karamellburkarna och stoppar på
sig förning till natten. Det är nämligen
lördagskväll, och det ska bli dans.
Pojkarna sitta i rader på disken och
röka finska cigarretter, låna bloss av
varandra, tala i mun på varandra,
vissla och sjunga och späja efter alla
möjligheter till att göra åverkan, ty
det är en primär drift i
människonaturen.
Då och då knarrar det i snön ute
på vägen. Någon går förbi, stannar,
pressar ansiktet mot rutan och tittar
in. Ena gången är det en gubbe, han
och snön glittrade, och gamla gubbar
och gummor stretade uppför backen.
Där jag satt och tittade på dem,
kände jag mig med ens mitt i
medeltidens föreställningsvärld — sådant är
alltså Sveriges folk, och sådant gå de
och fundera på, men hur ha dessa
gamla historier kommit hitut?
Det vet jag inte, det må de lärde
förklara, men så är det i alla fall, och
det var, vad jag ville säga.
fortsätter. En annan gång är det en
hamnjänta. Hon knackar och löper.
Ett, tu, tre öppnas dörrn, ett ångdrag
uppstår, och i molnet stiger en annan
jänta in. Alla pojkarna sträcka
samtidigt ut händerna, som börja krälla
över henne. Hon slår och värjer sig,
och det blir ett munhuggande utan
ände, innan hon fått ott halvt kilo
socker, ett kilo mjöl och några käx, ty
de fyrkantiga plåtburkarna från Örebro
ha hunnit ända hitut i havet och blivit
en läckerhet mellan saltströmmingen
och fläsket och gå åt som smör för sol.
Sen kommer en käring och ska ha
garn, och hon biter ifrån sig. Då höjs
bara Qtt och annat ord, men mest är
det alldeles tyst, till dess att hon är
utom dörrn, då ett gapskratt hotar lyfta
taket.
Medan pojkarna hållas där i
handelsmans, sitta halvväxingarna på
Hardins bodskull. På en
strömmings-fjärding brinner ett ljus, på en annan
dansa kortlapparna. Skuggorna leka
ta fatt inåt skullen, och cigarrettröken
* * *
GUSCHELOVS KVÄLL.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
