Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han rycktes upp ur sina
funderingar af Franssons röst.
"Ja, tänk, att herrskapet är här nu
igen."
Det var precis samma sak, som han
sagt alldeles nyss. Men nu kom det
långsammare och med en viss försiktig
betoning. Fritz tittade på honom, där
han gick midt på vägen. Franssons
gång var alltid litet hasande, och
dammet stod efter honom som en
långdragen rök.
"Ja, vi äro det," sade han
likaledes om igen.
"Och jag skall säga kandidaten,
att det känner jag som en Guds lycka."
"Så?"
"Jo för si —" Fransson afbröt sig
för att valka bussen litet inåt kinden
och passade på att säga ett omärkligt
tvi — "För jag ska säga kandidaten,
att så nyfiken har jag aldrig varit i hela
mitt lif."
Fritz drog upp vänstra mungipan
och sänkte vänstra ögonlocket.
"Såå?" sade han endast.
"Ja, kandidaten begriper, hvad jag
menar. Det är inte alla gånger, man
behöfver kväda helt. Och sist jag var
i stan, så sa Tyra —"
"Sade Tyra?" frågade Fritz litet
ovilligt. Han hade inte väntat, att Tyra
skulle ha sagt något.
Fransson hade öra för tonfall. Han
sneglade och tviade en smula stelt.
"Hon sade bara, att hon inte
trodde, att jag var riktigt slug."
Fritz såg litet vänligare ut.
"Det var inte precis smickrande
för Fransson."
"Beror alldeles på, ifall en tar åt
sig," sade Fransson långsamt. "Och
beror alldeles på, hur det sägs. Och
beror alldeles på, hvad det är för me-
ning i det. Och här var nu meningen
bara den, att —"
"Att?"
"Att jag skulle liksom inte vara rätt
slug, för att kandidaten trodde inte
heller på det." Fransson spottade sakta
och knep ihop munnen.
"På hvad?"
"På att fröknarnas magsjuka var
konstgjord."
Fritz höjde mungipan. Han kände
ett svagt behof att dra på munnen, men
gjorde det inte. Han tyckte verkligen
inte om, att Tyra hade diskuterat hans
åsikter med Fransson. Och så här
midt i solskenet på
söndagsförmiddagen föreföll historien mer än vanligt
idiotisk.
Han drog sig längre upp på
dikeskanten för att slippa dammet och lät
käppen hjula rundt i luften. Fransson
stegade fortfarande midt i dammet.
Han höll händerna i byxfickorna, och
Fritz kunde inte undgå att höra, hur
han då och då sade ett sakta tvi. Det
kom så regelbundet, att det gjorde
intryck på hans rytmsinne. Han började
mot sin vilja räkna efter, och det
befanns, att Franssons tvi kom precis vid
hvart nittonde steg. Men någonting
mulet i gubbens ansikte gjorde, att han
inte kunde gå längre och moltiga.
"Efter hvad jag kan se, äro bägge
fröknarna så friska som helst," sade
han lätt.
"Ä’ dom?" sade Fransson
frågande. Han sneglade och knep litet
på munnen.
"Ja, visst äro de väl det. Bägge
två kommo ju nyss och mötte oss."
"De gjorde så. Ja, det har ju
kandidaten rätt i. Men uti fall, att jag skulle
våga säga min mening, så." Han
hejdade sig och valkade bussen öfver på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
