Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Ett dystert minne. Av Carl Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Farmin skötte vad som kallas »gård och
gata» i sjuan och nian i Grevmagnigränd —
som det då så anspråkslöst hette — men
det var allt Calle, som ensam skötte detta,
och därför bodde vi hyresfritt i ett litet bygge
för sig i en av gårdarnas ena hörna. Klockan
fem om morgnarna var det att kliva upp
ur ejderdunsbolstrarna, och sopa, skotta, och
under vintern med spettet hacka upp isen
i rännstenarna.
En morgon t. ex. då det under natten
dragit opp till ett vådligt snöyrande, och
snön nådde upp till vedbotaken, purrades
jag av farmin redan klockan fyra för att
skotta upp gångar och vägar — själv gick
han till sitt arbete ute i stan nånstans ....
och när mormin vid sjutiden gick över gården
för att köpa kaffegrädde fann hon mig
liggande medvetslös i en driva . . .
Men detta var rakt inte det värsta, nej,
det värsta skäms jag att tala om, men om
jag säger, att de människor som bodde i
dessa båda hus voro svin, så begår jag en
stor orättvisa mot detta djur. Och allt detta
fick jag böka i och med! Jag höll mig om
näsan, grät och svor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
