Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Ett dystert minne. Av Carl Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det ena huset kallades »Bahia», det
andra hade ett så fult namn, att jag icke
kan låta det komma i tryck; ty alldeles som
Gottfried Keller — min älsklingsförfattare
f. n. — berättar från Ziirich och »Seldwyla»,
så hade också här i fattigkvarteren husen
ofta särskilda namn!
Båda husen hade tre våningar, och
särskilt »Bahia», femman, innehöll ett otal
rum, liggande vid långa gångar, såsom stora
hotell ofta äro byggda. Tänk och rys, i
vart rum bodde i regeln två å tre familjer;
eländet, smutsen och lasten, alla laster
frodades där, puttrade och pyrde hemtrevligt,
frätte och förruttnade kroppar och själar.
Dit längtade naturligtvis koleran, och dit
kom han också året efter det han på vägen
från sitt hemland rasat på ett förfärligt sätt
i Mecka och Egypten. Det var väl någon
sjöman . . .
Jag glömde säga, att mitt emot husen
i fråga lågo de tre stora och långa kasern
-räckorna, ämnade att bebos av gardister; men
den tidens värvade karlar voro oftast ej längre
unga, varför många av dem bildat familjer;
de togo oftast nattpermission och bodde till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
