Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Äpplet. Av Nils Sonesson. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Dock välan, dig träden jämväl i din prydliga
trädgård
nämna jag vill, dem en gång du mig gav, när jag
bad om dem alla,
under det dig jag som barn här följe; men fram
vi emellan
dessa då gingo, och alla för mig därunder du
nämnde.
Gav då mig aplar du tio och päronträd du mig
tretton,
fyrtio fikonträd; men rader av rankor du
tänkte
giva mig femtio, vilka sin frukt erbjuda var,
årstid."
Även i den grekiska mytologien
spelar äpplet en framstående symbolisk
roll, liksom vi förut sett inom den
nordiska. Så är Dionysos ej blott
vinstockens och druvans gud utan jämväl
äppleträdets skapare. Äpplet skänkte
han till kärleksgudinnan Afrodite, och
så blev äpplet till en erotisk sinnebild.
Afrodite gav tre gyllene äpplen till
Hippomenes, med vilkas tillhjälp han
vann till maka den snabbfotade,
grymma jägarinnan Atalanta.
Tvedräktens gudinna uppväckte en
allvarsam tvist mellan de tre förnämsta
gudinnorna genom att på Pelevs’ och
Thetis’ bröllop bland gästerna inkasta
ett gyllene äpple med påskrift "till den
skönaste". Härav har "erisäpple",
liktydigt med tvistefrö, uppkommit.
Hesperiderna, nattens döttrar,
bevakade i sina trädgårdar de gyllene
äpplen, som Gaia skänkte åt Hera,
Zeus’ gemål, som en sinnebild av
fruktsamheten och den äktenskapliga
kärleken.
Vi möta således åtskilliga
antydningar om en avsevärt högt utbildad
fruktodling redan vid den homeriska
gryningen av den grekiska kulturen ett
årtusende före vår tideräkning.
Om vi gå tillbaka till den tid, då
jordbruket för första gången uppdyker
i historien, så finna vi, att de stammar,
som då befolkade det nuvarande
Tyskland, redan hade hunnit vänja sig vid
ett mera bofast levnadssätt. Ännu var
dock boskapsskötseln, som ju inte
tvingade människan att bryta med
nomadlivet, huvudkällan för deras
livsuppehälle; men därjämte var jordens
brukande inte främmande för dem, för
vars skull de voro nödsakade att stanna
på samma plats åtminstone ett år för
att skörda, vad de sått. Ett ombyte av
de uppodlade platserna tid efter annan
var dock nödvändigt, så länge folken
inte hade lärt att gödsla jorden. Men
sedan de så småningom började bliva
bättre bofasta och icke genom krigiska
tilldragelser, blottställdes för mycket,
fanns det möjlighet för dem att använda
sådana kulturer, vilkas genomförande
sträckte sig över en längre följd av år,
och detta var just fallet med
fruktträdsodlingen.
Men innan behovet av en egentlig
fruktodling kunde göra sig gällande,
måste man först hava fått smak på
frukterna från vildväxande träd, och
det har även i verkligheten från länge
sedan svunnen, förhistorisk tid —
denna period, till vilken resterna av
s. k. pålbyggnader på platser av
mänsklig kultur lämnat oss inträde —
låtit sig bekräfta. Vid denna tidpunkt
kunde det emellertid inte vara tal om
en verklig odling av frukt, men äpplet
synes utgöra ett undantag. Vid ett
fynd i Schweiz från denna tid har man
nämligen för en del år sedan förutom
frukter, som motsvara vildapelns, även
funnit sådana med särdeles starkt
utvecklat fruktkött. I dessa hava vi
säkerligen att göra med en
"kulturvarie-tet" dock av tvivelaktigt ursprung.
Möjligen härstamma de från en
europeisk vildapel men kunna också vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
