Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Äpplet. Av Nils Sonesson. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gårdarna, i vilka klosterbröderna med
insiktsfull hängivenhet bemödade sig
att genom bättre kultur utbilda sina
telningar. Vad en gång romarna
påbörjat, det fortsatte nu munkarna, som
med kristendomens spridande även
bragte frukt- och trädgårdsodlingen ut
i vida kretsar.
Med tiden följde munklivets förfall
och klostrens raserande. Över
ruinernas grus förvildades blomstren och även
trädgårdsodlingen råkade på förfall.
Då togs densamma åter om hand, men
denna gång av de svenska ädlingarna
med konungar och hertigar i spetsen.
Vad dessa på sina utrikesresor skådat,
ville de återfinna på sina gods i
hemlandet. Från slottens trädgårdar
spre-dos nyheterna till kojornas täppor.
Bland de regenter, som särskilt
vårdade sig om frukt- och
trädgårdsodlingen, må nämnas den gamle
landsfadern Gustav Wasa. Men även andra
framsynta män hava funnits och fört
Pomonas talan, så t. ex. är det
intressant att i en i början på 1700-talet
utkommen bok läsa om fruktträdgårdens
anläggning. "Här uppkommer en
strid/’ säger författaren, "emellan
blåmstergudinnan Flora och
presidentskan öfver trädgårdarna Pomona, i det
at hvar berömmer sitt och ingendera
vil unna den andra företrädet. Den
förre visar de sirligaste mönster efter
circel och lineal af delta och putsade.
Den sednare des skuggerika gångar
under de efter snöret nedsatta träd.
Den förre prålar med de
aldraskö-naste blåmster uti kostbara käril: Den
sednare med de smakeligaste
frukter till sådan myckenhet, att grenarna
böja sig dervid. Efter lång ordaträta
fäller Apollo såsom skiljoman domen
altså. Flora kan skänka mera lust än
nytta, men Pomona både lust och nytta
tillsammans."
På så sätt har fruktodlingen under
växlande skeden nått mitten av förra
seklet. Det allmänna uppsving, som
då på alla områden gjorde sig gällande,
fortplantade sig även till fruktodlingen.
Därmed hava vi hunnit långt förbi
fruktodlingens början i Norden. Sedan
nu århundraden rullat hän har
fruktodlingen erhållit benämningen
"näringsgren" och utgör i sin nuvarande
ställning inom vårt folks ekonomiska
liv en kulturgren, som kan giva bröd
åt sin utövare lika väl som något annat.
Till sist kan man nu fråga sig: Hur
hava då från de få ursprungliga
arterna alla de tusentals äpplesorter
uppkommit, som nu odlas? Svaret kan
ges kortast sålunda: Varje särskild
kärna kan frambringa en särskild
va-rietet, så snart odlingen tagit hand om
den. Kärnor, sådda i en rikare
jordmån, frambringa träd av andra och
vanligen bättre, med för människans
ändamål mera överensstämmande
egenskaper: de förädlas. Vad fruktträden
beträffar, så består förädlingen däruti,
att frukterna bliva njutbarare, större,
smakligare, om ock detta till en viss
grad sker på hela det övriga trädets
bekostnad.
Men hur har allt detta tillgått? Är
allt detta frukten av människans
arbete? — Ja, det är så, och vår Herre
har givit växten. Avsiktligt beräknat
har dock ej detta arbete länge varit.
Det är först på senare tider, som
vetenskapen givit odlaren insikt och
förmåga att efter beräkning framkalla nya
och ädlare fruktsorter. I de äldsta tider
liksom än i dag hava de flesta bättre
sorter varit tillfällighetens verk. En
kärna har, utan odlarens vetskap och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
