Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Elle et Lui. Av Argusson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det alltid så, att vad man inbillar sig
se vanligen visar sig så att säga i
samlad trupp — hus sammanträngda
alldeles som i städer, träd som de stå i
skogen, människor som på Piccadilly
Circus vid tolvtiden på natten?’’
Mina erfarenheter voro desamma,
sade jag.
"Har ni någonsin sett en ensam
människa i någon hägring?"
Jag funderade. "Nej," sade jag.
"Inte jag heller," sade min gäst.
"Och jag tror det är endast i mycket
sällsynta fall man gör det. Lägg
emellertid nu väl märke till den hägring,
som visade sig för mademoiselle första
dagen under våra resenärers ökenfärd.
Hon såg den sent på aftonen mot
norra gränsen till oasen
Sidi-Okha-bara. Dragomanen Tahasma — han
hade anställts på mademoiselles
uttryckliga önskan, sedan han först
förgäves anhållit om posten hos svågern
— höll plötsligt in sin åsna, pekade
med sin bruna hand mot horisonten
och sade på god franska:
"Se! Där är hägring!
Ökenhägring!"
Våra parisare blevo genast
entusiastiska, lutade sig framåt och kikade
mellan de långa åsneöronen. Mycket
riktigt. Bakom palmerna i oasen,
insvept i en mystisk solrök, visade sig
hägringen. Man tittade, häpnade och
sade ej . ett ord. Mademoiselle bröt
tystnaden, då hon med sin klara
fågelstämma utropade:
"Hägring! Men han är ju
verklig!"
"Vad ser mademoiselle?" frågade
Tahasma.
"Konturerna till ttt landskap,
genom vilket en man — en arab,
förmodar jag — rider i riktning mot Sidi.
Han har något framför sig, något som
hänger framför honom i sadeln."
Systern och svågern sågo
förvånade på henne.
"Jag ser en massa hus," sade
systern. "Och en sjö."
"Detsamma ser jag," sade hennes
man.
"Hus och vatten," instämde
Tahasma, "förekomma regelbundet vid
hägringar här i trakten."
"Jag ser varken hus eller vatten,"
utropade mademoiselle. "Araben rider
fort, det går med vindens hastighet,
tycker jag. Det ser ut, som om han
vore förföljd. Se! Nu är han
försvunnen."
Systern och svågern förklarade
ånyo, att de bara kunde upptäcka hus
och vatten.
"Men," sade Jeannette, "nu är det
ingenting alls, bara sand."
’ ’Mademoiselle drömmer,’’ sade
dragomanen.
De fortsatte färden. Den natten
slogo de läger vid oasen
Sidi-Okha-bara. Under hela kvällen talade de
om hägringen, och mademoiselle
envisades att det var en hägring med en
ensam ryttare i och att denne bar något
framför sig. Hon påstod också, att
han red för brinnande livet. Tahasma
upprepade:
’ ’Mademoiselle drömmer!’’ Han
betraktade henne uppmärksamt.
Den natten drömde hon
verkligen, där hon låg och vred sig på sin
lilla tältsäng. Och hennes dröm var
om magiska arabgestalter, som redo
på magiska hästar genom en hägring.
Nästa dag fortsattes ritten in i
öknen. Värden, värdinnan och
l’au-berge i Sidi voro civilisationens sista
utposter. Allt efter som färden fort-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
