Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det bruna i fru Marthas hy blef
litet rödlättare.
"Den har varit Elises afgud i ttt
hälft år, så du skall inte häda," sade
Alfhild hjälpsamt.
"Egentligen menade jag bara, att
den färgen just på henne var litet
egendomlig," sade fru Martha nervöst.
"Men det är naturligtvis förfärligt svårt
att stå i en butik och välja färg åt en
människa, som man kanhända inte har
med sig."
"Färgen är inte vald åt någon
människa alls, det är det, som gör det,"
sade Alfhild. "Det var meningen, att
den skulle klä Alexander. Och det gör
den."
Fru Marthas klara, bruna ögon sågo
frågande ut. Alfhild nickade.
"Om jag får säga min mening, så
är koftan bra," sade Elise med stark
kyla i rösten. "Och den ser inte
oanständig ut, eller hur?"
"Neej," sade fru Martha ofrivilligt.
"Jag skulle bara önska, att jag
kunde säga detsamma om alla andra plagg
nu för tiden." Elise vände sig mot
dörren och gick ut i korridoren med
en viss värdighet. Fru Martha tittade
efter henne och reste sig upp från
bordet.
"Hvad menade Elise med det?"
frågade hon en smula hetsigt.
"Hon menade fröken Möller,"
sade Alfhild lugnande.
"Magda?" Tycker Elise, att Magda
ser oanständig ut?"
"Hon tycker, att hon har för snäf
kjol. Och det tycker egentligen jag
med. Men det är naturligtvis
meningen, att det skall se oanständigt ut, och
då så —."
Fru Martha såg schockerad ut.
"För jag tycker om allting, som
är ändamålsenligt," fortfor Alfhild
med en viss liflighet. "Och det är
naturligtvis för herrarna som
fruntim-merna klä sig."
"Visst inte alla fruntimmer," sade
fru Martha med ovilja.
"Nej, inte Elise, det kan ju hända.
Men de andra."
"Det är då inte sant."
"Du menar, att det är för att behaga
de andra fruntimmerna ? Vet du, lilla
Martha, i så fall skulle allting i
toalett-väg vara enormt mycket billigare.
Tycker du för resten, att du blir så
gräsligt förtjust, ifall ett annat
fruntimmer ser saligt ut? Nej, var du
lugn för, att det ar för herrarna. Det
lär för resten vara herrar, som hitta
på moderna. De göra förstås en kjol
så, att de få se så mycket som möjligt."
"Söta Alfhild," sade fru Martha
nästan med fasa.
"Och har du tänkt på, att i alla
tider ha fruntimmerna gått urringade
ända ner på magen, när det skall vara
riktigt festligt," fortfor Alfhild
obevekligt. "Tror du verkligen, att det är
för de andra fruntimmerna?"
Fru Martha såg en smula hektisk
ut. Alfhild tog den gula yllekoftan från
stolen och hängde den öfver armen.
J’Men jag tycker inte, att vi äro
sämre för det. Åtminstone ska de inte
kunna komma och säga, att vi äro
ogina."
"Ja, men Magda Möller syr hos
Stockholms mest ansedda sömmerska,"
sade fru Martha nästan bevekande.
"Kära du, sömmerskan, hon är
bara ett medium."
Fru Martha rörde på munnen, men
kom inte längre. Att Alfhild var
frispråkig och inte valde sina ord, det
kunde man förlåta. Men att i ett
sådant sammanhang använda uttrycket
medium? Hon lyfte lätt på sin egen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
