Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjockhudad. Man kan ju ingenting göra
åt det. Just nu tycker jag inte, att en
gödkalf är stort oskyldigare än en
rädisa.’’
"Men det är väl två ojämförliga
lifsformer. Ett djur är medvetet, men
det är inte en växt."
"Vet du det då?" Alfhild bet med
sina hvita tänder tvärs af en rädisa,
så att det knastrade.
"Det vet man väl. Kära du, inte är
en rädisa medveten."
"Den, som vet det, han vet också,
om Pettersson är allmänt på Mars."
Alfhild ville inte ha mera smörgås och
satte ifrån sig assietten i fönstret.
"Eller om man skall ha portmonnän
med sig till himlen."
Fru Martha såg oangenämt berörd
ut. Hon såg ttt ögonblick på
kvar-lefvorna på Alfhilds assiett, men vände
så blicken mot kakelugnen. Det var
något tomt i den, och hon knäppte
långsamt ihop händerna och skiljde
dem åt igen. Hon gjorde det
upprepade gånger. Rynkan mellan ögonbrynen
gick inte bort.
"Hvar ha vi gossarna?" frågade
plötsligt Elises exakta röst. Hon såg
sig omkring med förvåning.
"De ha gått ut i handkammaren
för att dricka vatten," sade Alfhild
med aplomb.
"Ack, om de ville ta med sig
karaf-finen in. Jag skulle så gärna vilja ha
litet." Elise vände sig om. Det lät
som om någon hade storknat, och det
måtte ha varit fröken Möller.
Magda kunde verkligen inte hjälpa,
att hon fnissade till.
"Jag skall gå efter, om moster
vill," sade Jenny. Hon satte ifrån sig
smörgåsassietten på skänken. Det låg
något lugnt och raskt i rörelsen. Magda
anmärkte för sig själf, att hennes sätt
en smula påminde om Augusta. Det
vill säga, när Augusta var lifvad för
att göra någonting raskt. Fast den
prickiga blusen skulle ingen ha fått cpå
Augusta.
"Annars kan jag ringa på Lydia.
Men flickorna ha väl just nu en del att
göra, så hon är nog tacksam, om hon
får stanna där nere."
Jenny gick med snabba steg öfver
salsgolfvet och försvann ut i
korridoren.
Lydia var mycket riktigt tacksam.
Åtminstone skulle hon inte ha blifvit
det, om hon blifvit störd just nu. Hon
låg på magen tvärs öfver köksbordet
och studerade mycket uppmärksamt
kvarlefvorna af en tidning, som
kommit kring hummerburkarna från
Strängnäs. Den hette "Tidning för
Sveriges sportkvinnor", och den näst
första rubriken lydde: "Något om
klackar och krås". Lydias vanligen
uttryckslösa madonnefysionomi hade
något af eftertanke.
"Det måtte vara ttt så’nt krås som
fröken Möllers, dom menar. Då skulle
det vara väldigt modernt, då?"
"Trodde du, att dom gick i
halsschalett i Stockholm?" frågade Agnes.
Hon strök sig öfver det svettiga
hårfästet med handen och stack den så i
mjölkaret för att reda af soppan. "Fy
sjutton hvad det är hett."
"Nej, men att det var så modernt
—" Lydia bet sig i underläppen och
stirrade ttt ögonblick ut i luften. "Tror
du, att dom kan ha i Strängnäs? Då
kunde man hinna få Qtt tills om
lördag."
"I Strängnäs? Där dom går i
klockhatt?" Agnes’ röst var bräddad
af förakt. Hon tog en sked soppa ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
