Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Juvelerna på Gårda. Av Ulrik Uhland. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kastrullen, läppjade på den och
smackade. Skvätten, som blef kvar, föll med
ett plask tillbaka i kastrullen. "För
resten kan du inte köpa något, förrän
du har fått nästa aflöning."
"Kan jag inte?" Lydias klara,
blåa ögon fortsatte med något irrande
i uttrycket nedåt spalten. Medan hon
slukade raderna, hasade hon sig
gradvis öfver bordsskifvan ned på golf vet.
Midt i lektyren hörde hon, att det var
någon, som kom i trappan. När Jenny
kom in, stod Lydia midt på golfvet.
Hon såg på en gång frågande och
tjänstvillig ut. Men när hon fick se,
hvem det var, försvann
tjänstvilligheten. De blåa ögonen blefvo tämligen
oförskämdt undrande, och den högra
handen åkte med en litet nonchalant
rörelse in i förklädesfickan. Någonting
i hela hållningen retade Jenny
förfärligt.
Hon gick med kaxiga steg ända
fram till Lydia.
"Fröken Elise vill ha litet friskt
vatten."
"Vill hon det?" sade Lydia.
Jenny såg ett ögonblick på henne,
ögonen blefvo nästan underbart
ljusblåa.
"Och hon vill ha det med
detsamma."
Lydia höjde en liten smula på den
ena mungipan, men handen åkte af
någon orsak ur förklädesfickan.
"Då får du springa efter en hink,"
sade Agnes’ röst bortifrån ugnsmuren
vid dörren. Hon hade fått något att
beställa där för att slippa hälsa.
Det var mycket tyst i köket. Men
tystnaden bröts af att Lydia började
gnola. Hon rättade litet på
spetsmössan och gick fram till pallen, där
vattenhinkarna stodo. Med en elegant
rörelse fångade hon den minsta på
pekfingret och gick gnolande ut genom
köksdörren.
Jenny stod fortfarande kvar midt
på golfvet. Hon lade långsamt
armarna i kors öfver bröstet, och öfver
hela hennes stadiga figur lade sig ett
drag af väntan. Agnes sneglade
bortifrån hörnet af ugnsmuren. Tänkte
hon inte gå upp?
Men det tänkte hon inte.
Uppifrån handkammaren trängde enstaka
klangen af en snörflande
stockholmsröst nedför trappan. Medan hon med en
viss noggrannhet mönstrade de
oskurade kastrullerna på spisen,
observerade hon, att snörflandet lät påfallande
glädtigt. Det gjorde tydligen ingenting,
att det var vedsågarsnaps. Och nu
skrattade Karl Edvard. Tänk det.
Hon hade slutat att inspektera
spisen. Efter en af skedsblick på ett
smutsigt förkläde, som af någon orsak var
instoppadt i bakugnsöppningen, lät hon
sin blick glida öfver den rödmålade
skänken, där en hvitaktig vaxduk
tydligen gärna ville berätta, hur ofta man
druckit kaffe. Från en krok i taket
ofvanför dinglade en flugfångare, svart
af döda och halfdöda, och i fönstret
bredvid skänken såg en bit medvurst
. ut att trifvas godt bredvid en
mässingskam, som af alla tecken att döma
tillhörde en blondin. När hon kommit till
kammen, såg hon ut att vara mätt,
ty hon riktade de ljusblåa ögonen stelt
ut genom fönstret.
Agnes hade stått kvar bakom
ugnsmuren och sysselsatt sig med det
nyttiga arbetet att bryta en bit stearinljus
i små, små bitar. Det började lukta
vidbrändt från spisen, och hon kände
sig föranlåten att gå fram. Munnen
var dragen litet på sned. Hon såg inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
