Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sjunde häftet
- Forna tiders signalmetoder. Av telegrafkontrollör Frans Jönsson. Med 22 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
funna s. k. menhirstenarna beteckna just
dylika uråldriga signalplatser och som i
de på långa afstånd från hvarandra resta
stenarna se kvarlefvor efter verkliga
signallinjer — Galliens första telegraflinjer.
Vid sidan om de optiska metoderna
hade naturfolken bruk äfven för akustiska
sådana framför allt inom mera begränsade
afstånd. Direkta anrop voro helt naturligt
de första och enklaste. Hos indianerna
blåstes det alarm i stora horn. Tecken
till anfall gafs på pipor, utskurna af
människoben, och under marschen uppehölls
förbindelsen med kunskaparna medelst
olika djurläten. Trätrumman hade sitt
eget, betydelsefulla och mångtydiga språk,
lika väl hos afrikaner och söderhafsbor
som bland Amerikas folk. Studiet af
naturfolkens primitiva trätrummor och
signalklockor med kläpp ger i öfrigt vid handen,
att dessa instrument säkerligen äga
gemensamt ursprung. Trumman är en klocka,
hvars kläpp slår an på yttersidan, och
klockan är en trumma, i hvars inre
trumpinnen arbetar.
 |
| Signaltrumma. |
Mången gång har uppställts frågan,
huruvida icke naturfolken varit och
måhända ännu äro i besittning af
signalmedel, hvilka förblifvit för oss en
hemlighet eller vid hvilka de använda sig af
nära nog ofattbara sinnesgåfvor. Ett par
bestyrkta, högst egendomliga fall belysa
detta. När exempelvis under det
engelsk-afghaniska kriget ridande ordonnanser
utsändes till de på 50 mils distans förlagda
infödda truppkårerna, hände det icke så
sällan, att de kommo fram för sent. De
infödda hade på ett fullkomligt oförklarligt
sätt vetat att långt i förväg skaffa sig
meddelandet i fråga och hade redan träffat
sina dispositioner. Vidare anföres, att
general Gordons död på ett mystiskt sätt
blifvit bekantgjord på Kairos gator t. o. m.
samma dag den inträffade, ehuru alla
telegraflinjer voro afbrutna.
*
|
| Pipa af människoben. |
Det nyss påvisade nära sambandet
mellan kriget och signalväsendet blir än
mera uppenbart, om vi följa det senares
historiska utveckling hos kulturfolken. Till
en början skola vi stanna vid några af de
medel dessa användt för att öfverbringa
underrättelser på mera begränsande
afstånd, exempelvis under striden och inom
fältlägret.
Den äldre antikens folk nöjde sig
sannolikt här med rop från man till man. I
den mån krigskonsten utbildades, kommo
dock snart reformer till stånd. Alexander
den store begagnade såväl optisk som
akustisk militärtelegraf och ej heller
Hannibal lämnade nyttan af ljus- och
ljudsignaler obeaktad. Den romerske
fältherren ledde sina trupper medelst högt
synliga fälttecken och underbefälhafvarnas
kommandon frambefordrades till de skilda
afdelningarnas standarbärare af ropare och
hornblåsare.
Redan från romarrikets större städer
omtalas en del signalmedel för det
allmänna, borgerliga lifvet.
Nattvaktsväsendet och brandalarmtjänsten voro
visserligen bristfälligt organiserade och icke
ens millionstaden Rom kunde berömma
sig af att äga någon allmän tidsignalering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:28:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1913/0499.html
