Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - »Maalariperkeles reseanteckningar under dess vistelse i Karesuando» våren 1913. Av Ossian Elgström. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och blå i ansiktet. Jag känner ingenting
annat än en våldsam glädje och ju
högre jag skriker, ju bättre blir det,
till slut blir allt svart. — När.jag åter
vaknar är larmet vildare än någonsin,
men jag är nykter och går ut i kölden
förvirrad och förstörd. Orka vi så
litet vi nutidsmänniskor? Är
kulturfernissan verkligen så tunn, att tjutet
från en exalterad hop ögonblickligen
förvandlar oss till djur? Ja var jag ej
ett djur när jag tjöt, jag kände djurets
primitiva glädje. Ja detta om det inre
livet i Lappland.
Jag har slagit igen min dagbok och
fortsätter skriva ur minnet.
Ja så var jag i Karesuando en tid,
ämnade mig vidare till Skibotten för atl
där söka nå nordgående ångare som
skulle taga mig till Wadsö men det blev
tö och fjällen blevo of ärbara. Jag
måste tillbaka till Kiruna, 19 mil, och
över Narvik till mitt mål. Och så satte
jag mig åter i risslan, tog farväl av
Karnell som är världens styvaste präst
och min bästa vän och körde till
Wit-tangi, där jag ånyo fastnade för en tid
hos vänner och bekanta, åt, drack,
ritade och rökte och lät solen rotera
på himlen och tiden gå bäst den gitte
tills jag en vacker dag fortsatte i uselt
före, på den enda möjliga vägen till
Kiruna, nämligen på svallisen utmed
Wittangi älv. Det var en spännande
färd, vattnet brusade — knappt en
meter från risslan, och på Jukkasjärvisjön
foro vi likt guden Neptunus i vatten till
halva slädens höjd. Kom till Kiruna på
morgonen! Strålande sol, kröp ned i en
bekväm järnsäng och sov, sov som en
stock till middags, då ett vänligt snäll-
tåg värdigades föra mig till Narvik, en
färd som livligt påminde mig om vanlig
linnesömnad, ty tåget gick ut och in i
landskapet likt en nål med sin tråd, jag
räknade tjugutvå tunnlar mellan
Riksgränsen och Narvik och där begynte
jag en annan resa.
Wadsö i maj 1913.
Ossian Elgström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
